På juldagsmorgonen fick jag ta farväl av vännen Arne Andersson, som 87 år gammal fick flytta till sitt himmelska hem.
Arne hade sina rötter i Västra Harg, men har under årens lopp bott på flera platser runt Linköping. Arne var äldst i en syskonskara av fyra. Han utbildade sig till finmekaniker på Ljungstedtska skolan och gjorde senare militärtjänst på F 13 i Norrköping. Sitt yrkesliv hade Arne på CVM/FC i Malmslätt, där han arbetade fram till sin pensionering.
Som pensionär kom Arne att arbeta ideellt hos hjälporganisationen Hjärta till Hjärta, både i Linköping och Kisa. Hans tekniska kunnande och förmåga att skapa trivsel var där en stor tillgång. Arne bildade aldrig egen familj, men hade många vänner som han flitigt umgicks med. I början av1980-talet flyttade han in i sitt lilla hus intill Målbäck i Skeda. Där levde han och verkade ända fram till sin bortgång.
Det var på 1970-talet jag först mötte Arne. Han bodde då i Skeda Udde och var engagerad i missionsförsamlingen på platsen. Han var en varm människa som på ett stillsamt sätt månade om andra runtomkring sig. Ofta bjöd han in ungdomar och människor i behov av stöd till sitt hem. Skorpor och marmelad var återkommande meny på fikabordet. Han var mån om alla och skjutsade ofta oss som bodde på landet till och från samlingarna.
Senare bodde Arne under flera år i lägenheten som hörde till Slaka Missionshus. Där fortsatte hans stora engagemang för ungdomar. Många är de läger som han varit med på som ledare och på olika sätt visat omsorg om de han mött.
Arne hade flera intressen. Bilar var ett intresse som bland annat resulterat i att han ägt ett 60-tal bilar under årens lopp. Bokläsning, resor i Sverige och Europa, fiske, kanotutfärder och fjällvandringar tillhörde också Arnes intressen. Badmintonspel var en återkommande aktivitet ända fram till han var över 80 år. Lika ivrig under spelets gång att slå ut motståndaren, lika välvillig efteråt var han mot att alla som var med. Fikastunden på kaféet efter matchen var en betydelsefull del.
Equmeniakyrkan Skeda var hans andliga hem, där deltog han troget under många år och var aktiv fram till sitt insjuknande. Sista månaden fick Arne tillbringa på sjukhus och korttidsboende.
Saknaden är stor hos många i hans omgivning och jag tänker med tacksamhet på det han fått betyda för mig och så många runt omkring sig.