Vår gode vän Anders har lämnat oss.
Anders fru Bia och min fru Barbro var barndomskamrater och det gjorde att vi har följts åt genom större delen av livet. När sedan barnen kom blev det naturligt att vi umgicks tätare. Fjällsemestrar och träffar i våra sommarstugor var höjdpunkter.
2006 flyttade både Bia och Anders och vi till Kompanigatan och trivdes bra nära varandra med många kaffestunder och andra träffar.
Anders och jag hade många gemensamma intressen. Natur, tro och vetenskap var ämnen till många djupa samtal. Han var uppskattad som läkare, det har många vittnat om.
Jag minns med glädje vårt paddlaräventyr i Piteälven, vårt äventyr i Sarek tillsammans med våra pojkar.
Allra mest uppskattar jag alla våra seglingar på Vättern, särskilt den fina gemenskapen vid brasan på kvällen, när livets olika spörsmål diskuterades. Anders var kunnig om det mesta och hade stor livserfarenhet.
Vi, och många andra beundrade Anders för hans vitalitet, trots hög ålder. Men när sjukdomen kommer får vi alla böja oss och inse att livet är begränsat. Det pratade Anders och jag ofta om, så jag är övertygad om att han förstod att seglatsen snart var över.
Nu tänker vi särskilt på Magnus och Daniel och deras familjer i den stora saknaden efter Anders.
Vila i frid Anders.