Den 11 november lämnade Anders det jordiska livet vid 79 års ålder. I sorgen är hustrun Ann och deras älskade barn Emnet och Noa med familjer närmast.
Anders växte upp i Sjöbotten och präglades starkt av livet på den västerbottniska landsbygden. Arbetslivet började i Skellefteå men efter några år flyttade han till Örebro. Början av 70-talet innebar nya arbeten i Södertälje och Stockholm, då som inköpare.
Under tiden i Örebro träffade han Ann, men det dröjde några år innan de ”blev ihop” och 1977 gifte de sig. 1985 kom barnen Emnet och Noa och familjen präglades av mycket kärlek, omtanke och värme.
EFS var en viktig del i Anders uppväxt. Efter att några år ha sökt sig till andra miljöer växte successivt en kallelse fram att bli präst. I januari 1984 prästvigdes han och han fick snart tjänst som distriktsföreståndare för EFS i Mälardalen där han stannade i drygt sju år. Han satte en stark prägel på EFS arbete under denna tid.
Efter att ha fått tjänsten som kyrkoherde i Kista församling arbetade han där i drygt 10 år.
I början av 2004 gick flyttlasset till Anns hemstad, Linköping, där han jobbade som kyrkoherde i Bankekinds församling fram till sin pension.
Anders var en mycket visionär person och kom ofta med idéer och tankar som först många år senare kunde visa sig vara de i sammanhanget bästa och klokaste. Hans praktiska ådra visade sig inte minst i arbete på deras fina sommarställe vid Roxens strand där han kunde finna både vila och få uttryck för sin kreativitet.
Anders var en person som alltid vårdade och värnade om vänskap och var bra på att upprätthålla kontakter. Till sitt yttre var han lätt att beskriva utifrån sin alltid välansade mustasch! De sista åren av hans liv förmörkades av sjukdom.
Det är med stor tacksamhet som vi minns Anders.