Vår vän och SALF-kollega Åke Karlsson, Linköping, har lämnat oss vid 94 års ålder. Närmast sörjande är döttrarna med familjer i Åkes äktenskap med framlidna Eva och Åkes livskamrat i tredje åldern Gunilla Boman.
Med all rätt hade Åke namn om sig att vara medmänniskan som engagerade sig för oss andra. Inom Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) numera Ledarna – Sveriges Chefsorganisation fick Åke förtroende: Lokalt som företrädare för kollegorna i hela SAAB-koncernen.
Centralt som föreningsordförande för alla kollegor i verkstadsindustrin. I SALF:s förbundsstyrelse som tongivande företrädare för alla medlemmar.
Åke utstrålande entusiasm. Engagerad och engagerande med vinnande personlighet. Ingen kunde som Åke fånga folket i farten som behövde höra Åkes argument. Handgripligen i kavajslaget eller i overallen höll Åke personen på plats. Verkstadsfolk och verkställande direktörer. Åke väckte respekt i alla läger. Alla visste att Åke visste vad han talade om.
Åke hade fler strängar på sin lyra. Nyfiken och intresserad. Född tekniker. Fascinerad av konstruktioner. Bilar, motorcyklar eller försvarsflyg. Åke hade hade många mil bakom sig på racercykeln och många bassängvändor som gammal elitsimmare på nationell nivå. Åke var musikalisk. Blåsorkesterfantast som gammal blåsare. Gärna militärmusik. För Åke var musiken och dansen en skön förening som han utövade med stil och finess.
Åke var Åke med Linköpingsborna. Som Linköpingskonnässör berättade Åke för andra Linköpingsbor om Linköpingsliv och historia under Åkes tid och före.
För pensionären Åke var det självklart att engagera sig för andra pensionärer som ordförande för lokala PRO.
Min hustru Hilda och jag har haft glädjen att till våra vänner räkna Åke och hans bortgångna hustru Eva och Åkes livskamrat i tredje åldern Gunilla Boman. För oss var det en ära när Åke tillsammans med Gunilla firade sin 90-årsdag hemma hos oss.