Privat umgås de inte, men på jobbet är de nära vänner. Fast snart är det slut med det. Birgitta Svensson går i pension samtidigt som Tina Johansson byter jobb.
-- När jag började arbeta ihop med Birgitta var jag lite fördomsfull och tänkte att det inte går att ha roligt på jobbet när man är runt 60, att det kommer att vara tråkigt och att jag kommer att vara gnällig, säger Tina.
-- Men så träffade jag Birgitta. Hon var så fartig och humoristisk, precis som jag tycker att jag är fast jag är 30 år yngre. Jag kändes direkt att det klickade mellan oss.
Med ett skratt berättar Tina om när hon gick hem och berättade för sin man om sin nya kollega.
-- Jag sa att nu finns det hopp. Nu tror jag att jag också kan jobba tills jag är över 60 år och fortfarande vara glad.
Birgitta lyssnar noga när Tina pratar och nickar instämmande.
-- När man är ung kan man fundera på om man verkligen har valt rätt yrke och om man vill hålla på med det hela livet. Men det har jag fått göra. Jag har jobbat med barn sedan 1967 då jag började som dagmamma i Skäggetorp.
Har du alltid velat jobba med barn?
-- Ja, och därför är det så svårt nu när jag ska gå i pension; att veta att jag inte ska jobba mer med barnen. Jag kommer att sakna dem jättemycket.
Birgitta berättar att hon som förskollärare alltid har haft som mål att barnen ska bli glada när de ser henne, att de ska veta var de har henne och känna tillit. Det verkar som om hon har lyckats.
-- Det värmer så i hjärtat när de kommer för att kramas. De står nästan på rad på morgonen när jag kommer till jobbet.
Hur ska du fylla tomrummet som blir efter barnen?
-- Med hunden, svara Birgitta genast och syftar på ulltussen som yr omkring på golvet bland våra fötter.
Det är en parson jack russellvalp på fem månader. Birgitta har inte haft hund tidigare, men köpte Balder när han var åtta veckor gammal.
-- Birgitta har pratat så mycket om hundar och om hur gärna hon skulle vilja ha en hund, så jag blev jätte-glad när jag hörde att hon hade skaffat Balder, säger Tina, som själv är hundägare.
-- Det är vårt lilla charmtroll, säger Birgitta och ber sin sambo Börje att passa valpen när den börjar visa lite väl stort intresse för mina mockakängor.
Till skillnad från Birgitta är Tina ganska ny som för-skollärare. Det har inneburit att hon kunnat lära sig en hel del av sin äldre kollega. Hon påpekar att hon många gånger har tänkt bakvänt och gjort på ett visst sätt därför att det har stått så i studiematerialet på utbildningen.
-- Vi hade en pojke som under inskolningen började gråta så fort vi tog in honom på avdelningen. Jag tänkte att vi ändå var tvungna att ha honom där. Men då sa Birgitta att han skulle komma självmant om jag bara lät honom vara och det gjorde han till slut.
-- Man får treva sig fram under inskolningen. Inga barn är ju lika, säger Birgitta, som även tycker att hon fått lära sig en hel del av Tina.
-- Det är ju så att man ger och tar av varandras kunskaper.
Ni slutar arbeta ihop, betyder det slutet för vänskapen?
-- Nej, säger båda i munnen på varandra.
-- Jag kommer att tvinga Birgitta att hälsa på mig på mitt nya jobb, säger Tina och påpekar att de kommer att höra av sig till varandra.
Och vem vet, kanske kommer de att börja umgås privat nu när de inte längre kan träffas på jobbet.
birgitta svensson
tina johansson