Så här mot slutet av ett år kan det vara på sin plats att presentera någon som fyllt jämnt under året. Som hundraåriga Irma Viola Norlén. När hon föddes rådde världskrig. Första världskriget. I Sverige var det bröd-, kaffe- och mjölkransonering och det förekom hungerkravaller. Irma föddes i Brunneby där det i födselboken för den femte september står: "Fader okänd, moder änkan Hilda Vilhelmina Karlsson, f Hagdahl". Modern var född 1879 och hade fem tidigare barn.
– Jag blev bortadopterad som ettåring och kom till en familj i Gottfridsberg, säger Irma när vi har bekantat oss en smula och hennes gäst från tidningen fått se sig omkring i den trevliga trerumslägenheten i Kärna centrum.
I köket faller förmiddagsljuset vackert in från väster och uppifrån Irmas lägenhet på fjärde våningen är utsikten fin mot några villor på Mariedalsgatan och en blandskogsdunge med många tallar.
Där nere har jag släktingar, säger gästen och berättar vad de heter. Varpå Irma säger sig känna igen efternamnet och kommer på att hon för flera år sedan var och hälsade på med blommor i nummer 8 hos en man som fyllde år. Visst, det var fadern till min släkting, får hon veta.
Då blir Irma glad och kan konstatera att världen är liten.
Irma säger att hon inte kommer ihåg så mycket från sin barndom, men minns att hon åkte skidor och kana som alla andra barn. Hon lärde sig räkna och läsa på Gottfridsbergsskolan.
– När jag var tio år flyttade vi till Lundstorp, nedanför Ladugårdsbacke, nära Stångebro och jag kommer ihåg att vi gick till Tannefors och köpte knäckebröd i knäckebrödsfabriken. Nej, Gud, jag har inte varit nere i stan på två år!
Sedan ganska många år har hon två rollatorer till sin hjälp, en för inomhusbruk och en när hon ska gå ut.
– På måndagar är det bingo och på fredagar är det fredagsmys på Attendo här i centrum. Det kan vara lite av varje, musik är det ofta.
Irma har i dag hjälp av hemtjänsten som kommer på morgnarna och sätter på henne stödstrumpor, hon har städning var 14:e dag och på luncherna kommer kommunens Linlink med lunch.
– Jag har tillsyn på natten också. Men jag sover bra och hör aldrig nån. Ta en kaka nu.
Tills för tre år sedan kom ofta dottern Kerstin och hälsade på. Sorgligt nog avled hon i en hjärntumör just för tre år sedan. Även Irmas son Göran är borta. Han omkom i en olycka redan 1982.
Ibland känns det ensamt. Då går Irma en runda i lägenheten.
– Kerstins dotter Maria kommer ofta och hälsar på. Hon bor i Söderköping, men hjälper mig att handla var 14.e dag och att plocka i ordning. Ibland kommer barnbarnen från Västerås också. Och vännerna Lennart och Stina Svensson.
Samtalet hoppar mellan då och nu, ibland om det minsta lilla, som kaffet ock kakorna. Ibland om det stora i en människas liv, som giftermål och barn. Arbete. Vänner. Fritid.
– I min ungdom umgicks jag mycket med flickorna Eng och Anna-Lisa kände en kille som gjorde lumpen på F3 och frågade honom om han inte kunde ta med sig en kompis. Det gjorde han.
Kompisen var Elis Norlén från Aneby.
Tycke uppstod och Irma och Elis blev ett par. 1943 gifte de sig och byggde hus på Örsätersvägen i Malmslätt. De fick två barn. Elis som först arbetade på CVM och sedan på ABV var politiskt engagerad och kom en tid att vara kommunalnämndsordförande i dåvarande Kärna landskommun.
– Och jag städade på kommunkontoret.
Som ung jobbade Irma i hushåll som hemhjälp. Hon har även jobbat på Linnefabriken på Platensgatan.
– Där strök jag skjortor. Nattskjortor var svåra. Men jag och en som hette Rosa var så noga så vi slapp att stryka om.
Irma får frågan om när livet var som allra bäst.
– När man var ute och dansade. Men du förstår, jag har sjunkit ihop tio centimeter och är bara en och fyrtiotre nu. Folk säger att jag ska räta på mig, men det är inte så lätt.
Inte heller är det så lätt att komma ut i friska luften längre. Inte efter ett fall för ett halvår sedan. Då skadade hon ett nyckelben och efter det tar det emot att klä på sig för en runda.
– Jag har blivit lite lat också, erkänner Irma som på den obligatoriska frågan om receptet för att bli etthundra år svarar:
– Att man håller sig frisk.
Leva sunt är också bra. Inte dricka för mycket alkohol, och det där med rökning har aldrig varit Irmas grej:
– Jag försökte en gång, men blåste bara ut.
En utblåsning som gett ett långt liv.