Maria Karlsson bor i Västra Klasbäck, norr om Ljungsbro. Här växte hon upp men flyttade hemifrån vid 16 års ålder för att gå på gymnasiet. För 14 år sedan köpte hon och sambon Stefan gården av Marias föräldrar Ulf och Inger.
Det är just naturen och djuren i hennes närmiljö som i huvudsak är föremålen för hennes fotograferande.
– Det var en slump att jag började att fotografera. När min dotter Fanny flyttade hemifrån saknade hon djuren så jag började ta med mig mobilen när jag var ute med djuren, och skickade bilderna till henne, så där som man gör. Jag har aldrig gillat när folk sprungit omkring och tryckt upp en kamera i ansiktet och jag hade aldrig tänkt att jag skulle börja fota.
Genom linsen fångar hon ögonblicken i vardagen på landet. Naturens ljus- och färgskiftningar. De tama djuren på gården och i hagarna runtomkring och de vilda i skogen och på ängarna.
– Det är själva fotograferandet som är viktigt för mig, att upptäcka naturens färger och skiftningar. Det blir något annat genom linsen. Jag upptäcker sådant som jag inte upptäckt med blotta ögat.
Det började med mobilkameran men rätt snart köpte Maria en liten systemkamera och flera har det blivit med tiden. Kameror med wi-fi så att det går enkelt att lägga in bilderna i mobilen och lägga ut på Instagram.
– Jag är ingen tålamodsfotograf utan jag tar ögonblicksbilder, fångar nuet. Och det ska gå snabbt, bilderna redigeras inte. Jag för över dem till mobilen och sedan lägger jag ut dem. Men jag kan beundra människor som kan stå och vänta eller planera för att få en bra bild.
Nuförtiden är kameran med i stort sett hela tiden. Det blir många bilder under promenaderna med hunden Sally men kameran är med även när Maria tar bilen in till Ljungsbro för att handla eller åker till nattjobbet på Kärna vårdbys korttidsboende.
Bilderna publiceras på Instagram men att ta fotograferandet vidare är inget för Maria Karlsson. Blygsamheten och självförtroendet sätter stopp.
– Fanny har framkallat några av mina bilder men att pryda hemmet med mina egna bilder – nej det vill jag inte.
Den lilla gården Västra Klasbäck brukades redan av Marias farfar Erhard. Så småningom tog Marias pappa Ulf över. Föräldrarna bor kvar i ett timmerhus bara några meter från det ursprunliga boningshuset. Att flytta tillbaka till barndomshemmet var inte helt självklart för Maria.
– Vi vände och vred på det mycket innan vi bestämde oss för att köpa gården. Det har fungerat jättebra. Vi lägger oss inte i varandras liv trots att vi bor så nära.
I stället har det varit en trygghet för barnen under uppväxten att ha mormor och morfar nära och det har gett Marias familj en möjlighet att faktiskt kunna resa bort då och då och inte vara bundna vid att alltid ta hand om djuren.
Djur har alltid varit en stor del av Marias liv, inte minst hästar.
– Nu har vi en avdankad travare som heter Hallå. Gissa om grannarna undrade i början när jag stod ute och ropade Hallå.
För att Hallå inte skulle stå själv i stallet köptes en åsna på Blocket för tio år sedan.
– Elvira och Hallå fann varandra direkt. Elvira är nyfiken och envis men det är Hallå som bestämmer och fostrar Elvira. När jag rider Hallå går Elvira lös bredvid.
Marias följeslagare är hunden Sally, en blandning mellan Golden retriever och Boarder collie.
– Jag ville egentligen inte ha någon hund utan det var mest Stefan. Men nu har det verkligen blivit hon och jag och jag tycker så mycket om henne.