Med en färsk examen som folkskolelärare i bagaget lämnade Olov Andersson i slutet av 50-talet hemstaden Linköping för Ljungsbro.
- Jag fick jobb som lärare på Ljungsbro skola och blev kvar ända fram till pensioneringen, som skolledare från 1966 och som rektor från 1980. Och det är inget jag ångrar, säger Olov Andersson som i morgon firar sin 70:e födelsedag.
Men de närmare 40 åren på Ljungsbro skola kunde definitiv ha fått ett roligare slut.
För åtta år sedan var turbulensen kring skolan en följetong i media. Olov Andersson har en hel pärm med urklipp som vittnar om detta.
Produktionsstyrelsen och dess högste tjänsteman hamnade på kollisionskurs med Ljungsbrorektorn.
-- De miste förtroendet för mig på något underligt sätt som jag inte kan fatta än i dag, säger Olov Andersson.
Allt kulminerade i att rektor Olov -- uppbackad av personal och elever -- vägrade genomföra de ekonomiska åtstramningar som politikerna krävde.
- De ville avskeda personal, framför allt speciallärare. Det vägrade jag göra. Jag visste att vi behövde dem och att nedskärningar går ut över barnen, säger Olov Andersson, som med facit i hand kan hävda att han hade rätt.
- Senare avskedades tre speciallärare. Det gick åt fanders. Två år efteråt hade de anställt fyra nya. Så var det med den besparingen . . .
Med bara fem dagars varsel och tre år i förtid valde Olov Andersson att acceptera erbjudandet att lämna skolvärlden med garantipension - och han gjorde det utan bitterhet.
- Jag tycker det var skit att de gav mig ett sådant avsked. Men jag är i grunden en positiv person och beslutade mig för att göra något av mitt fortsatta liv i stället för att vara bitter.
Och nog har han sett till att hålla sig sysselsatt alltid. Nu räckte plötsligt tiden till annat än att bara sjunga i kyrkokören och Olov Anderssons historie- och hembygdsintresse fick chansen att blomma upp.
-- Redan samma höst som jag slutade i skolan blev jag erbjuden att vara med i en grupp som jobbade med klostret i Vreta.
Gruppen förvandlades till föreningen "Klosterliv i Vreta".
Olov Andersson är dess kassör och mannen bakom den modell över klostret som än i dag kan ses i Vreta kloster kyrkas museum.
Föreningen har även sett till att väcka liv i folkbildaren Thord Lindells krönikespel från 1962 om och i Vretas kloster.
- Vi gav första halvan av spelet år 2000 och det blev faktiskt succé, säger Olov Andersson nöjt.
Det gick så bra att hela spelet sattes upp både 2002 och nu i somras.
- Men nu har vi sagt att vi ska lugna oss några år till nästa gång. I stället planerar vi upplevelsevandringar för vuxna i kyrkan.
Redan i dag ordnas upplevelsevandringar - men bara för tredjeklassare i Ljungsbro, Ljung och Berg.
- Jag är ju lärare i botten och vill gärna dela med mig av den kunskap som kommit fram i föreningens arbete. Det är verkligen roligt, myser Olov Andersson.
Han älskar att prata om klost-ret, kyrkan och dess historia. Han berättar livfullt och gärna om krucifixet, den gamla kryptan med den fantastiska akustiken och klostrets matsal som stod kvar intakt så sent som in på 1700-talet men revs för att biskopen ansåg att kalkstenen behövdes bättre till ett av tornen på Linköpings domkyrka.
- Men det visade sig att stenen var för mjuk och inte gick att använda. Det hade ingen tagit reda på innan rivningen, konstaterar Olov Andersson och skakar på huvudet.
Som ordförande i Vreta klosters hembygdsförening har Olov Andersson medverkat i en rad skrifter och böcker.
Och i föreningen Vreta kloster turism- och reseservice jobbade han inför sommaren fram en informationspärm som sålts vidare till Linköpings turistbyrå och berättar om allt trakten har att erbjuda.
- Syftet är att locka hit fler turister - att göra Vreta kloster känt. Vi har ju inte alls exploaterat all den kultur som finns här. Det är ju inte bara kyrkan. Vi har kanalen, Bjäsäter, Ljung och - inte minst -- Cloetta, säger Olov Andersson, som väljer att fira sin högtidsdag tillsammans med familjen.
Bor: I villa intill Göta kanal i Ljungsbro.
Familj: Hustrun Gudrun, barnen Lena, Pernilla och Mattias samt fem barnbarn.
Aktuell: Fyller 70 år i morgon, den 26 oktober.
Läser: Faktaböcker - gärna historiska.
Det gör mig glad: När det går bra för familjen.
Det gör mig arg: Orättvisor mot svaga människor.