Ninni har vandrat mellan många yrken för att ta reda på vad hon ska bli när hon blir stor. Hon tycker att alla jobberfarenheter har gett henne något och har många historier att dra.
Hon älskar att starta upp saker och ge sig på nya utmaningar. Det förstår man när hon plockar upp listan med jobb hon haft genom åren. Den täcker ett helt A4 och innehåller yrken av alla dess slag.
- På 70-talet jobbade jag med att bygga högtalarlådor åt dansband under ett år. Vi byggde bland annat till Thorleifs, som var en känd orkester redan på den tiden, säger hon och skrattar.
I ungdomsåren var hon den första tjejen på parkförvaltningen i Växsjö. Det var väldiga diskussioner innan hon och annan tjej till sist blev anställda.
- Det fanns inte tjejer på alla jobb då. De trodde inte att vi kunde åka moppe och i det jobbet körde man flakmoppe, minns hon.
Men tillsist hamnade hon ändå på en avdelning och första dagen kom knegargubbarna till jobbet iklädda kavaj.
- En av dem vågade inte sova middag på lunchen, utan kände att han var tvungen att vara ordentlig när jag var där. Så han var helt slut efter första dagen, skrattar hon.
Listan med jobb inkluderar även ett år i lunchkafeterian på Correns redaktion.
- Jag tycker det är kul med folk och till personalmatsalen kommer ju alla. Jag gillar att iaktta människors beteenden och folk kan ha väldigt speciella beteenden när de är hungriga. Man får verkligen se folks olika sidor när man serverar mat.
Anställda på Corren kan dock slappna av. Alla humoristiska och avslöjande detaljer från den tiden får tyvärr inte plats i den här artikeln.
Under samma period gjorde hon även en sväng på Roxtuna. Som kokerska alltså. Det jobbet inkluderade precis allting.
- Man kunde få ta hand om tvättbyte åt internerna. De kom med tre skitiga kallingar och skulle ha tre rena tillbaka. Det ingick tydligen i kokerskerollen.
När en ny intern anlände skulle denne ha ett visst antal byxor och så vidare.
- Då var jag 22 år och fick gå ner i källaren med en intern, som man inte hade en aning om vad han hade gjort, och utrusta honom med saker. Så tror jag inte de gör nu för tiden.
Listan med jobb är som sagt lång. Under en sexårsperiod drev hon en möbeltapetserarverkstad innan hon tog över som butikschef för en tygaffär i Norrköping. Där stannade hon i fem år innan omorganiseringar öppnade för nya äventyr. Sedan åtta år jobbar hon nu på Ericsson som configuration manager.
- Jag trivs bra. Det är nytt, svårt och går fort hela tiden. Men jag gillar framförallt att det är så omväxlande. Det är inte klart från början exakt hur man ska göra.
Lite fritid blir det också. När hon inte pysslar med familjens nya hundvalp eller är ute i naturen springer hon gärna på loppisar och möblerar om i huset.
- När kompisar som var hemma hos oss för en vecka sedan kommer över frågar de vad som har möblerats om sedan sist. "Jaha, så du har tv:n i hallen nu".
Hennes familj bryr sig inte så mycket utan låter hennes göra som hon vill.
- Jag har en man som gillar att bära saker och han är med på de flesta idéer. Men det är jobbigt att flytta flygeln hela tiden. Fast den har vi aldrig haft på övervåningen i alla fall.
Karin Larsson