Oorganisk kemi är Sabina Ronnetegs specialområde. I dag lägger hon fram sin doktorsavhandling vid Uppsala universitet.
Det har varit en nervös vecka för Sabina Ronneteg från Linköping. Fast hon är egentligen inte så nervös för avhandlingens skull. Att den blir godkänd är hon ganska säker på
-- Det jag är mest orolig för är att jag ska tappa rösten, jag har en förmåga att göra det när jag är förkyld, säger hon och låter lite snörvlig.
-- Annars ser jag jättemycket fram emot att försvara min avhandling. Jag tror att det kommer att bli roligt att stå i centrum och visa upp det jag jobbat med de senaste fem åren.
Men vad är det då Sabina har doktorerat i?
Ämnet är som sagt oorganisk kemi och det hon har forskat på är magnetisk växelverkan i skiktstrukturer. Jag frågar vad det innebär, men blir inte mycket klokare efter att ha hört hennes förklaring. När hon i stället börjar prata om användningsområden klarnar det något.
-- Den här typen av skiktstrukturer används till exempel i läshuvuden hos datorer, säger hon och påpekar att syftet med hennes forskning har varit att öka förståelsen för hur magnetiska atomer kommunicerar med varandra och att utifrån det förbättra egenskaperna hos olika produkter.
Egentligen var det inte alls kemi Sabina skulle ägna sig åt.
På gymnasiet läste hon naturvetenskapligt program på Katedralskolan och därefter var det meningen att hon skulle utbilda sig till biolog.
Men de första poängen på biologiprogrammet vid Linköpings universitet handlade om kemi. Ämnet visade sig vara så intressant, att hon bestämde sig för att byta inriktning.
-- Jag har alltid tyckt om att göra praktiska saker som att labba med kemi, säger hon som förklaring till varför hon fastnade för ämnet.
Som barn drömde hon om att bli något så praktiskt som snickare. Även om det inte blev byggbranschen för hennes del, så snickrar hon gärna på fritiden.
-- Tyvärr har jag ingen snickarbod just nu, så det blir mest småsaker som smarta förvaringar till lägenheten. Men jag drömmer om ett hus med tillhörande snickarbod i framtiden.
En annan barndomsdröm var att få ägna sig åt miljö-frågor.
Eftersom hon alltid har varit en friluftsmänniska som tycker om att vandra, tälta, plocka svamp och paddla kanot, så började hon tidigt att intressera sig för miljön och det var det intresset som fick henne att vilja läsa biologi.
Trots att hon sedan bytte inriktning och valde att bli kemist i stället, så ser det faktiskt ut som om hon trots allt kommer att få arbeta med miljö.
Efter nyår flyttar hon nämligen till Oslo för att börja arbeta vid Institutet för energiteknik.
Där ska hon forska på hur väte kan lagras i olika metallföreningar, något som i framtiden är tänkt att användas till miljövänliga bilar.
-- Det känns både skrämmande och roligt att flytta till Norge och börja jobba. Det är skönt att vara klar med doktorandstudierna, men samtidigt känns det trist att flytta ifrån alla vänner, säger hon och tänker efter ett ögonblick.
-- Fast jag ser verkligen fram mot ett roligt jobb och mot att skapa nya kontakter.
sabina ronneteg