Victor Weidar har ända sedan mellanstadietiden varit intresserad av datorspel.
– Jag fick låna min fasters Nintendo (NES), som jag spelade Super Mario på. Och så spelade jag fotbollsspel på familjens dator, säger han.
Hans pappa driver en Circle K-mack i Norrköping och han mamma arbetar inom restaurangbranschen. Han har också två systrar – men övriga familjemedlemmar har inte detta brinnande intresse för datorspel. Efter grundskolan studerade han i tre år på Ljud- och Bildskolan i Motala, där han förkovrade sig i utveckling av datorspel. Genom den utbildningen fick han vetskap om möjligheten att fortbilda sig i ämnet vid SAE Institute i Brisbane. Så han sökte in där och när han hade blivit antagen och ordnat med allt praktiskt, inklusive studielån från CSN, flyttade han dit med sin flickvän Aline Otréus från Stjärnorp.
– Aline gick en utbildning i grafisk design i Brisbane, berättar Victor och nämner att de fick en lägenhet efter en och en halv vecka.
Första dagarna bodde de på vandrarhem för så kallade back-packers.
Brisbane, med ungefär 2,5 miljoner invånare, är beläget vid Australiens västkust och landets tredje största stad efter Sydney och Melbourne. Det var ett stort steg att ta sig dit för ungdomarna från Östergötland.
– Flygresan tar 24 timmar, varav man sitter på planet i 19–20 timmar, säger han och även om han inte tycker det är så roligt att resa så långt så ser han fram emot att återvända till examensceremonien i april.
SAE Institutet lockar elever från hela världen och erbjuder utbildningar inom flera kreativa ämnen, som spelutveckling, amnimation och grafisk design. Det blev en riktig rivstart för Victor:
– Man var tvungen att vara väldigt självdriven. Uppgifterna skulle vara färdiga ett visst datum. Den andra veckan fick jag i uppgift att under sex timmar skapa ett spel. Ljud, grafik och programmering ska in på de sex timmarna, säger han.
Lärarna betraktas som mentorer, som stöttar vid behov. Men mycket måste man lista ut själv.
Examensarbetet skulle vara klart inom 26 veckor och där arbetade Victor i en grupp med sju personer. Inspiration till spelet fick de av amerikanska actionthrillern John Wick.
– Vi ville göra ett spel som var seriöst, men också komiskt, säger han och berättar att under hela examensprocessen hjälpte lärarna till med vad som kunde förbättras eller tas bort i handlingen, som utspelas i 1940-talets Chicago. Vid en stor bro sker en fight med en gangsterledare.
– Vi fick också feedback från andra klasser.
Som spelutvecklare har man nytta av kunskaper i fysik och matematik, när olika uträkningar ska göras:
– Man kan behöva räkna ut hur mycket kraft som behövs för att kasta en sten till andra sidan av en ravin, och översätta det till en kod, säger Victor som exempel.
Det har nu gått några veckor sedan Victor och Aline återkom till Östergötland. Victor tycker att största behållningen varit att få verka i ett socialt sammanhang med olika människor.
– Innan jag åkte tyckte jag det var svårt att tala med folk, men där har jag pratat med folk bland annat inom industrin och med servicepersoner. I Australien är folk i allmänhet glada och sociala, säger han.
Han har lärt sig en hel del om spelutveckling och låtit sig inspireras i sitt skapande via samarbete med andra personer. Nu håller han på att söka jobb och räknar med att lämna Ljungsbro igen. Arbetsmarknaden för spelutvecklare är internationell, men i Stockholm och Göteborg finns flera företag som sysslar med spelutveckling.
– Sverige är ju väldigt stort inom spelutveckling, säger han.
Spelet Minecraft, skapat av Markus Persson och Jakob Porsér, blev en världssuccé. Företaget Mojang, som utvecklade spelet, såldes för 2,5 miljarder dollar till Microsoft.
Det händer mycket inom spelutveckling, och frågan är om man kan vara borta under ett par år och syssla med något helt annat eller förlorar man för mycket kontakt med branschen då?
– Det är lite som att cykla. På något sätt har man det där i bakhuvudet, säger Victor.
Hur uppdaterar du dig?– På twitter följer jag många spelföretag. Om man hittar något nytt delar man med sig det till sina följare. Jag tar också del av speljournalistik via Internet. Ett annat bra sätt är att använda sig av Dataspelsbranschen (intresseorganisation för spelföretag), säger han.