Vi får gå 50 år tillbaka i tiden. I Milwaukee, vid Michigansjön i USA, föddes Tomas. Pappa Torbjörn jobbade som ingenjör där.
– Svenska ingenjörer lockades till USA vid den här tiden, säger Tomas.
Torbjörn umgicks med andra svenskar i Wasaorden och blev snart intresserad av en amerikanska, mamma Marie, med svenska rötter. Resultatet blev Tomas och hans syster Monika.
Torbjörns jobb avgjorde var familjen bodde. Snart bar det av till Paris, men det har Tomas inga minnen av – han var bara en baby då. Efter att ha bott i både Helsingborg och Emmaboda fick Torbjörn jobb i Smedjebacken på Morgårdshammar AB, en verkstad med lång historia som bland annat tillverkade valsverk till stålindustrin.
– Smedjebacken var en bruksort, men ett bra ställe att växa upp på, konstaterar Tomas.
Därför var det naturligt att intressera sig för idrott. Handboll och orientering stod på schemat.
– Stollbergs SK blev min första orienteringsklubb, men några stora framgångar i skogarna blev det inte.
Men det kan ha varit här som Tomas stora intresse för naturen började.
Efter gymnasiet i Ludvika/Borlänge (4-årig teknisk gren el/tele) blev det lumpen på A4 i Östersund och ett aspirantingenjörsjobb på ABB i Ludvika.
– Som lärling fick man en del praktik. Vi som gått el/tele hamnade i plåtverkstaden.
Sedan var grunden lagd för ett jobb på ABB i Ludvika där Tomas jobbade mot kunder i Norge, Danmark och England.
Men Tomas pappa inspirerade honom att testa den akademiska banan, så Tomas började leta efter olika kurser. Det blev den internationella ekonomlinjen på Linköpings universitet med tyska som huvudspråk.
Efter studierna bar det av till Stockholm och jobb på Cap Gemini. Tiden var väl vald mitt i mobilrevolutionen och jobbresorna tog honom bland annat till Taiwan och Polen.
Men resorna gjorde också att Tomas var borta från familjen och när sonen Malte föddes fick Tomas ett jobb på försäkringsbolaget SPP i Stockholm. Efter ett par år blev han dock övertalad att bli IT-konsult i ett företag som senare blev uppköpt av Sigma.
– Och där är vi nu. Tänk att det gått tio år ...
När familjen flyttade till Linköping gick sonen Malte med i scouterna (Valla Scoutkår) liksom dottern Tyra. När scouterna skulle ut på ett läger saknades det ledare. Tomas övertalades att följa med.
– Det är en metod som vi fortfarande använder för att få ledare, säger Tomas och skrattar.
Men han blir snart allvarlig.
– Jag har sett många exempel på hur barnen utvecklas hos scouterna. Det blir ett lyft när de kan klara sig själva i naturen.
För det är i naturen som IT-konsulten helst vill vara.
– Tänk dig kokkaffe som har kokats vid en lägereld.
I våras gick Tomas en vinterfjällkurs så nu vet äventyrarna i Vallakåren vad som väntar. Men innan dess ska Tomas fira 50-årsdagen med en stor fest på Stolplyckan.
– Det blir nog 60 personer. Man fyller ju bara 50 år en gång i livet.