Den här dagen slutade Sven en timme tidigare, men han tog sig till Skeda udde där han fick vänta på sin mamma i 40 minuter. Men att ha restid till och från skola, är han van vid.
På asfalten vid pendlarparkeringen i Skeda udde sitter 13-åriga Sven Notäng. Med ett ben på vardera sida om två cykelställ vilar han ryggen mot en cementvägg.
– Jag vet inte hur länge jag har väntat, säger han.
Blicken far iväg över trafiken på 34:an.
Idag fick Sven sluta skolan en timme tidigare, men han tog sig bara hit. Det har gått några dagar sen blixten slog ner i en mast i närheten av huset där han bor och sen dess har han saknat uppkoppling. Därför har han inte kunnat ringa sin mamma om att bli hämtad tidigare.
I sex år åkte han med skolskjutsen till skolan i Brokind, men sen han började högstadiet i Linköping för ett par veckor sen har det mesta blivit rörigt och ett avancerat vardagspussel för familjen att lägga.
– Det är nog bara 40 minuter jag väntat, lägger Sven till efter en stund.
– Först klättrade jag runt och kollade lite. Sen spelade jag på mobilen.
Att det kan ta sin tid att resa till och från skolan som boende på landet är han van vid. Just idag klaffade hämtning i Skeda udde med mamma Annas arbetstider. Men så är det inte alltid.
Sven hoppar in i bilen som ska ta honom de sista kilometrarna hem. Nästan framme vid familjegården i Hulta, sydväst om Brokind, släpps han av vid en närliggande hållplats och hoppar på en cykel som ligger i ett dike. Den behöver cyklas hem.
– Ibland cyklar jag hit på morgonen när jag kan få skjuts med en granne, förklarar han och börjar trampa.
Var dag har sin egen lösning för att lyckas komma till arbete och få tre barn till skolan. För Sven varieras cykel, bil, buss. När mamma och pappa inte kommer ifrån sina skiftjobb, ställer grannar, vänner och farföräldrar upp bakom ratten.
Cykel, buss och bil. Sen Sven började högstadiet i Linköping har transportmedlen och chaufförer varierat stort.
Inför att Sven under hösten skulle börja sjunde klass fick han, i enlighet med det fria skolvalet, möjlighet att själv välja vilken skola han ville börja på. Valet var självklart, trots att flera av hans klasskompisar valde annorlunda. Folkungaskolans inriktning med hemkunskap är som klippt och skuren för en kille som älskar att baka och laga mat – och drömmer om att bli kock.
Men enligt skollagen så är en kommun i regel enbart skyldig att ordna skolskjuts till den skola som av kommunen utsetts till ett områdes "skolskjutsskola". För den som gör ett aktivt skolval, behöver därmed resan ordnas på egen hand.
– Man kan fråga sig om det egentligen är ett fritt skolval eller en form av diskriminering, då det drabbar de som valt att bo på landsbygden, säger Svens pappa, Erik.
– För den som väljer den av kommunen utsedda ”skolskjutsskolan” blir förfarandet enkelt, men för den som utnyttjar möjligheten till skolval riskeras stora problem med logistiken – och kanske även ekonomin.
Vardagspusslet för Svens familj är just nu en svår nöt att knäcka. Mamma Anna Notäng och pappa Erik Johansson arbetstider synkar sällan med barnens skoltider och bussar.
Men höstens logistik såg först ut att lösa sig. Sven beviljades av kommunen att kliva på sin gamla skolskjuts till Brokind, då det för kommunen inte innebar några extra kostnader och bussen ändå trafikerar sträckan. Från Brokind kan han sen resa med ordinarie kollektivtrafik.
Men när bussbolaget Kanalbuss planerade turerna för barnen från Brokindsområdet den här hösten, ändrades turlistorna en vecka före skolstart. Den nya morgontiden innebär för Sven att han kommer en kvart för sent till skolan varje dag.
– Vi tycker det är slarvigt upphandlat av kommunen med bussbolaget. Den här skolbussen har gått samma tid i minst 35 år, så vi planerade efter den. Kommunen och bussbolaget borde anpassa tiderna så att högstadieelever också kan åka med, det har fungerat förut, säger Erik.
– När vi upptäckte det här så sket sig allt, säger Anna.
Familjen försöker lösa en dag i taget, men schemat med jobb på oregelbundna tider, Svens yngre syskons skoltider och Svens behov av skjuts krockar ofta. Hittills är det många som ställt upp och lämnat och hämtat vid olika busshållplatser.
– I värsta fall får vi ställa en cykel vid 34:an och så får Sven cykla 8 kilometer hem. Det kan ju gå nu, men blir tuffare i vinter.
Sven har tre mil från hemmet i Hulta, sydväst om Brokind, till skolan. Men eftersom han gjort ett aktivt skolval, har han inte rätt till skolskjuts av kommunen.
För föräldrarna Anna och Erik spär den uppkomna situationen på känslan av att de som boende på landsbygden inte prioriteras. De efterfrågar busslinjer för familjerna i området – som på kort sikt kommer ha äldre barn i behov av kollektivtrafik. Den anropsstyrda trafiken som finns är svår att kombinera med "vanliga" arbetstider, hävdar de.
Vad vill ni säga till de som då säger att ni själva har valt att bo på landet?
– Skulle vi sälja en gård som varit i familjen sen 1700-talet? Det gör man inte. Och man säger ju att man vill ha en levande landsbygd, ska barnfamiljer då tvingas flytta härifrån? säger Erik och tittar på sin fru.
– I stan görs turerna tätare för att man ska spara på minuter, men här ute får man inte ens ihop sitt liv.
Anna minns grannfamiljen som flyttade efter bara ett år. Allt skjutsande blev för mycket.
– Bara för att vi väljer att bo på landet, ska inte vi ha samma möjligheter som andra då?
I nuläget är det oklart om Sven kommer att kunna gå kvar på Folkungaskolan. Det är svårt att säga hur länge de alla kommer att orka med alla turer.
För några veckor sen kände Sven bara en person på nya skolan, nu har han flera nya vänner. Klassen är bra. Och han får laga mat.
– Det är tråkigt att det är så här. Jag vill inte byta skola. Det är okej för mig, men kanske inte för alla andra som måste skjutsa mig hela tiden.
Sven Notäng vill bli "kändiskock". Han älskar att laga mat - och därför valde han en skola där det fanns hemkunskapsinriktning. Men resan till skolan tre mil bort, måste han lösa själv.