Isabelle Angelhoff, Alva Nicklasson Cedbro, Elias Hildebrand och Karin Wasteson sitter alla framför var sin datorskärm i sal 302 på Folkungaskolan för att visa sina arbeten som de bearbetat under hela höstterminen.
Alva berättar att projektet sträcker sig över flera ämnen: svenska, engelska, SO och bild – vilket alla fyra tycker har varit jättekul.
– Vi har fått göra uppgifter i "Skrivarskolan", en lärobok om olika texter, berättar Elias.
– Och så har vi fått lära oss hur datorer fungerar, vilket kan vara bra när man ska göra uppgifter i framtiden på högstadiet, säger Alva.
– Det har varit nyttigt att skriva olika typer av texter. Nu vet vi hur man ställer om från en nyhetsartikel som ska vara väldigt formell, till en intervju som är på ett helt annat sätt, säger Karin.
Nu är eleverna i redigeringsstadiet och jobbar med sina alster – både texter och bilder i Word – för att få ihop en komplett personlig tidning som de sedan ska skriva ut.
– Det känns roligt att sätta ihop allt, säger Alva.
– Ja, att först jobba med olika texttyper för att sedan göra det till en helhet känns bra, instämmer Karin och nickar.
Tidningarna innehåller både intervjuer, notiser, nyhetsartiklar och recensioner. Vissa har gjort korsord och andra har skrivit kulturinslag. Alla fyra tycker att faktatexten har varit den del de lärt sig mest av att göra eftersom de har varit tvungna att själva ta reda på pålitlig fakta om till exempel judendomen, och på så sätt lärt sig väldigt mycket om ämnet.
– Man var tvungen att vara särskilt källkritisk när man skrev faktatexten, säger Elias.
Eleverna verkar var väl medvetna om vikten av källkritik, speciellt på nätet.
– Vi har fått göra många uppgifter där vi skulle avgöra om källorna var bra eller dåliga, säger han.
– Eller att allt man hämtar inte kommer från Wikipedia, tillägger han med ett skratt som avslöjar att en och annan tidningsmakare i klassen gärna gått in på Wikipedia och letat.
– En uppgift gick ut på att hitta två hemsidor som inte var tillräckligt pålitliga, säger Alva.
– Jag hittade en jätteflummig sida som sa helt orimliga saker om judendom, tillägger Karin.
För att inte tro på osanningar har eleverna i sexan lärt sig att alltid ställa sig frågorna: "Vem? Vad? Hur? Varför? När?" Alva börjar nynna på en liten kom-ihåg-sång med de viktiga orden, och det dröjer inte särskilt länge förrän Isabelle stämmer in i den praktiska sången – typiskt musikklasselever.
Huruvida tolvåringarna själva läser tidningar skiljer sig något, men beror främst på vad tidningen tar upp för ämnen.
– Jag läser bara tidningen när det är något spännande på framsidan, säger Isabelle.
Vikten av en klatschig rubrik verkar vara hennes grej. Det är tydligt att hon vet hur man fångar läsare bara genom att läsa hennes tidningsnamn – Angel News.
Alva läser också mycket beroende på rubriker och om det handlar om någon hon känner.
– Eller om det är något riktigt viktigt, som den där bussolyckan här i Östergötland där bussen åkte in i en bro för ett tag sedan.
Elias läser däremot tidningen på telefonen.
– Jag tror att papperstidningen kommer att försvinna i framtiden. Hemma i mitt område har ingen papperstidning längre. Dessutom kan man zooma in på telefonen om man inte ser.
De andra håller med. Papperstidningens framtid spås inte ljus. Alva och Isabelle tror att den traditionella tidningen snart kommer att försvinna, men ser på det som ett bidrag till miljön då pappersförbrukningen kommer att minska.
– Det är mest äldre personer som läser tidningen nu för tiden, som min gammelfarfar, säger Isabelle.
Karin tror också skärmarna sakta men säkert kommer att ta över, men hoppas å andra sidan inte det. Hon läser ofta morgontidningen och ser charmen med att vända riktiga blad med handen.
På frågan om samma öde är att vänta för den tryckta boken siar alla de fyra skribenterna om ett helt annat framtidsöde, vilket Karin sammanfattar kort och resolut genom att säga:
– Boken kommer aldrig att försvinna – det får den bara inte!