Att behandla en hel familj, i stället för att söka en diagnos för en i familjen, hjälper väldigt många, enligt Madelene Cocozza. Men för det krävs rätt specialistkompetens hos psykoterapeuten.
"Diagnoshysteri" i kombination med att vården bara ser KBT och/eller psykofarmaka som lösningen bekymrar henne.
– När jag började på 80-talet ville ingen ha diagnoser, nu vill alla ha det. Föräldrar till och med slänger sig med uttryck som "ja, han har ju en släng av asperger" eller "det där är typiskt för adhd-barn". Det är ovärdigt och emellanåt dessutom helt fel.
Förklara!
– Om ett barn eller en ungdom uppvisar symtom som koncentrationssvårigheter, sömnproblem och/eller depression så kan det givetvis handla om exempelvis ett neuropsykiatriskt funktionshinder, men det måste inte göra det.
– Det kan vara så att den unge lever i dysfunktionella relationer, oftast i den egna familjen, men också i skolan eller bland kompisar.
Men barn och unga saknar ofta möjlighet att själva identifiera och berätta om grundproblemet.
Varför välkomnar många föräldrar en diagnos?
– De vill förstås hjälpa sitt barn. Barnet får psykofarmaka och extrahjälp i skolan. Föräldrarna får en förklaringsmodell: "Aha, det är därför hon är så jobbig. Det är därför han verkar deprimerad".
– Det är svårt för oss människor att se hur vi själva bidrar till att skapa ohälsosamma relationer. Föräldrar söker exempelvis sällan hjälp med motiveringen att de bråkar så mycket att barnet får symtom.
Ett barns dysfunktionella relationer kan se olika ut. Madeleine punktar några av de vanligaste:
• Föräldrarna har en långtgående konflikt och en förälder knyter barnet till sig så hårt att det inte får tillgång till sin andra förälder.
• Föräldrarna har slutat fungera som par och bråkar ideligen. Barnet blir oroligt, gapar och skriker, och föräldrarna förstår inte att det är en reaktion på att de själva bråkar. Så de söker hjälp för sitt barn.
• Barnet lever med en isolerad förälder som begränsar barnets sociala umgänge, vill ha det hemma och ser barnet som en kompis.
• Barnet har en dålig skolsituation och föräldrarna förstår inte allvaret i den. Skolan säger ju trots allt att det blivit lite bättre nu ...
• Barnet ingår efter en skilsmässa i två nya familjekonstellationer, känner att det inte kan röra sig fritt mellan sina biologiska föräldrar, och är inte inkluderat i något av de nya familjesystemen.
• En bonusförälder känner antipati mot partnerns barn och undviker det.
– Att föräldrarna är lyckliga innebär inte per automatik att barnen är det. Här gäller att de vuxna är lyhörda.
– KBT och psykofarmaka har vunnit enorm mark och jag säger inte att det inte fungerar, här finns inget antingen eller. Men inget av det lär på sikt hjälpa om grundproblemet bottnar i ohälsosamma relationer.
– Många föräldrar kommer till mig när de själva misstänker att barnets dåliga mående handlar om något mer, eller något annat, än den diagnos barnet fått.
Hur han behandlingen gå till?
– Alla kommer till tals och ger sitt perspektiv, utan att avbryta varandra. När det handlar om yngre barn, där man kan ana att föräldrarna sliter i det från varsitt håll, kan man arbeta med så kallad gestaltning. Var vill barnet själv placera sin stol i mottagningsrummet? Mellan föräldrarna, hos den ena eller en bit ifrån båda? En pojke placerade sin stol långt bort från rummet vi var i, i en korridor.
Familjepsykoterapeuter har en bred palett av verktyg för att hjälpa familjer med dysfunktionella relationer. Små barn kräver vissa metoder, större barn helt andra.
– Även vuxna kan ha svårt att se sambandet mellan exempelvis sömnbrist och ohälsosamma familjerelationer. Många föräldrar tror också att deras egen oro inte smittar till barnet, men det gör den. Det är här vi kan hjälpa till. Men jag vill påpeka att det inte är terapeuten som gör den verkliga förändringen för familjen, utan familjen själv.
Kan det vara svårt att få alla att delta?
– Jag kan ofta få höra av ena föräldern att den andra "vägrar komma hit", men när jag sedan ringer den är det inga problem att delta.
Slutligen, påpekar Madeleine Cocozza, är vi alla "dysfunktionella" ibland och gör tokiga saker. Det är mänskligt.
– Det är när dysfunktionaliteten ger upphov till symtom som det är tid att ta itu med den.