Det är inga lugna dagar på ålderns höst för jubilaren. Om två veckor åker han och partnern Mona Billermark till Wien för att gå på bal. Och de är inte först att lämna festen.
– Vi har varit där många gånger. Det är balernas bal. Där börjar man vid klockan tio på kvällen, de uppträder med baletten och sedan så är det alltid någon operasångare som är där och sjunger. Bundeskanslern och regeringen har en speciell loge där de står så man ser dem när man kommer. Sedan pågår dansen, det skiftas om mellan storbandsmusik och kapellet som spelar tango och vals. Så skiftar man om hela tiden, till klockan fem på morgonen, oavbrutet. Ingen paus eller något, för då faller det hela, berättar Peter Sommer.
Kulturevenemang är en stor del av hans liv. Det är inte alltid extraordinära baler, utan också konserter på hemmaplan och operor som sänds i tv.
Att resa är också något som roar Peter Sommer. Han har varit i många olika länder, och när han får frågan om favoritresmål går det inte att bara välja ett.
– Förra året åkte vi med Hurtigruten, och så har vi varit på en kryssning som gick ut från Singapore. Los Angeles var vi i förra året också, det var roligt.
Ibland åker paret bil på sina resor, och inte vilken bil som helst. Peter Sommer har nämligen ett stort veteranbilsintresse, som startade för många år sedan.
– Jag har intresserat mig för bilar ända sedan jag fick körkort. Min första bil var en BMW Isetta. Det var en motorcykelbil för två personer med tio hästkrafters motor. Den köpte jag, med lite hjälp, 1959. Men då hade jag haft både moped och scooter innan. Med den körde jag ner till Wien, fram och tillbaka.
När veteranbilarna nu tas fram för åkturer så kan det till exempel vara till speciella biltävlingar, så kallade Concours de charm. De går ut på att man visar upp en ståtlig gammal bil, och klär sig som man gjorde året då fordonet tillverkades. En pärla som Peter Sommer har haft på tävlingar är Bentleyn från 1948.
– Mona tycker att bilen är obekväm, medan jag har levt mig in i att bilen är som den är. Sätet kan du bara flytta fram eller bak. Du kan inte fälla ryggen eller något. Du sitter där du sitter. Men jag är van vid den här bilen sedan 1987. Det kan bli varmt så man får öppna rutorna. Sedan är det taklucka, men den är det ingen idé att öppna för då skiner solen rakt in på en. Ibland har vi suttit på frottéhanddukar. Det är läder i de här bilarna, och sitter man på det blir det väldigt varmt. Det är varmt på sommaren och kallt på vintern, det skulle varit tvärtom.
Men det är inte bara på resor och tävlingar som bilen har fått glänsa. En gång hade han väldigt celebra passagerare.
– Jag har kört kungaparet här i staden. När gamla Linköping fyllde 50 år, 1996. Då fick jag i uppdrag av Gunnar Elfström att skjutsa kungaparet från Gamla Linköping till biskopens hus, där de skulle äta lunch. Det var en höjdare. Så då hoppades man att bilen skulle gå igång naturligtvis, när man står där och kungaparet har gått in och man ska trycka på startknappen. Det gjorde den.
Kroppen ska också hållas igång tycker Peter Sommer. Två gånger i veckan går han och Mona Billermark på gymnastik på Friskis och Svettis.
– Alla leder får sitt då, det är det som är vitsen. Och att man själv sedan jobbar och sträcker ut och sådär. Man har pratat mycket om det de senaste åren, hur viktigt det är att röra sig. Det sade man inte så mycket förr. Sedan är det en gemenskap också. Man går dit och lär känna andra människor som man pratar med innan gymnastiken sätter igång. Det är socialt också, för människor som kanske är ensamma. Man går till gymnastiken, man pratar med någon där och så.
Att hålla igång med gymnastik, kulturevenemang och bilintresset är viktigt för Peter Sommer. Han planerar att leva flera år till, och nyfikenheten kommer han att hålla fast i hårt.
– Man tänker att jaha, då har man uppnått 80. Livet tunnas ut allt eftersom. Har man tur så blir man 100, och förhoppningsvis håller man sig vid vigör. Man ska vara nyfiken på livet, ha något att se fram emot. Du kan inte sätta dig med en öl vid tv:n på kvällen, du kommer ju aldrig upp sedan.
Som medlem av frimurarorden har han tillverkat en sköld där meningen han lever efter är skriven.
– I frimurarna är mitt motto ”Jag är riddaren av nuet, ta vara på stunderna”. Så är det, man ska ta vara på stunderna och göra det bästa av det.