Finns det några vanliga människor? Vi bär alla på var sin historia, så också Ulrika (men som är lika vanlig som alla andra när hon inte tycker om att gå till tandläkare och då är hon ändå tandläkare själv.)
Vi kommer överens om att träffas på Kanelbullens dag och det blir förstås kaffe och kanelbullar denna dag.
– För några år sedan skulle jag aldrig ställt upp på en intervju, men jag har gjort en personlig resa under de senaste åren och törs nu mycket mer.
Ulrika beskriver sitt ”gamla” jag som en försiktig människa, som inte vågade göra nya saker och som dessutom var blyg.
– Inte på jobbet, utan mer privat då jag ville vara mycket för mig själv.
På arbetsplatsen, intill tandläkarstolen, har hon hela tiden varit en annan. Någon som alltid varit mycket nöjd med sitt yrkesval.
– Jag är glad varje dag när jag åker till jobbet!
Ulrika bestämde sig tidigt, något år efter studentexamen, att bli tandläkare. Varför vet hon egentligen inte.
– Jag tror att jag läste någon artikel om tandläkare och tänkte nog att ”något måste man ju bli”.
Under ett år som au pair i England läste hon in behörighet i biologi samtidigt som hon såg efter två små barn. Hemma igen blev det Tandläkarhögskolan i Stockholm. Sedan följde flera år inom Folktandvården i Linköping och Borensberg, samt två år i Norge under en tid då det var överskott på tandläkare i Sverige och svårt att få fast jobb.
– Det har varit ett bra val att bli tandläkare. Det kändes rätt på en gång, säger Ulrika. Jag trivs extra bra med barn och när jag kan hjälpa dem att reglera sina tänder.
För några år sedan vidareutbildade hon sig till specialisttandläkare. I dag arbetar hon i Nyköping med just barn och tandreglering och ser det som väldigt positivt att få följa en patient från start till mål.
Jag berättar för henne om en tandläkare på tandregleringen i Linköping, som skulle titta på min sons tänder. Tandläkaren hälsade på mig och sa: ”Jag ser att mamma har haft underbett!”
Tänkte du likadant när du hälsade på mig?Ulrika skrattar och säger att hon inte längre studerar folk på det sättet, men har gjort det ...
Fyra dagar i veckan kör hon tur och retur Nyköping, på den fritid som blir över tränar hon flitigt.
– Flera gånger i veckan på Friskis & Svettis. Jag gillar gympapassen och numera också yoga. Min hjärna blir glad av träning. Min andra passion är mat. Jag tänker på mat hela tiden, på vad jag ska laga och äta. Jag läser massor av mattidningar, men går ändå inte efter recept.
Det som påverkat Ulrikas liv mest verkar ändå vara den personliga utveckling som hon har gått igenom. Hon har blivit en annan personlighet, säger hon.
– Jag var inte så nöjd med mig själv och tyckte att jag var introvert och blyg med dålig självkänsla. Jag fick hjälp via vårdcentralen att hitta en webbaserad KBT-behandling (KBT står för kognitiv beteendeterapi) där jag fick hjälp att jobba med mina orostankar, säger Ulrika
– Jag har ändrat mitt sätt att tänka och upptäckt att nya tankemönster kan förändra livet. Tidigare undvek jag till exempel att träffa nya människor privat, men ser nu fram emot att möta folk. Jag som varit så försiktig vågar göra nya saker.
– Jag fyller 50 år, men är yngre i själen än någonsin!