Anders bodde i sin lÀgenhet pÄ à bylundsgatan i 51 Är. FrÄn vardagsrumsfönstret pÄ sjunde vÄningen hade han utsikt över nÀstan hela stan.
NÀr han dog den 3 augusti var han 83 Är gammal.
â Det Ă€r svĂ„rt att berĂ€tta om Anders. Man kan lĂ€tt fĂ„ en snedvriden bild av honom. Han tyckte om att vara med oss andra och kom alltid till alla födelsedagar och sĂ„ dĂ€r. Samtidigt var han lite av en enstöring.
Lillasyster Birgitta Lindqvist stannar upp i stÀdandet. Prylar frÄn ett helt liv ska packas ner i kartonger, skrÀp ska slÀngas i svarta sopsÀckar. Balkongdörren stÄr öppen för att vÀdra ur. Hennes man Göran Lindqvist och storasyster Kristina Palm Àr ocksÄ med.
â Jag har inte varit hĂ€r sedan han fyllde 50. Det Ă€r 33 Ă„r sedan, sĂ€ger Birgitta.
â Ăven om vi trĂ€ffades mĂ„nga gĂ„nger tyckte han inte om att ta upp folk hit.
De sÀllsynta besöken förklarar syskonens förvÄnade reaktion nÀr de klev in i lÀgenheten nÄgra dagar efter broderns bortgÄng. PÄ bord, hyllor och golv lÄg hundratals modellfigurer. Bilar, bÄtar, flygplan, tÄg, traktorer och spÄrvagnar.
â Vi visste ju att han byggde modeller. Han brukade ha med sig ibland och gav i present. Men nĂ€r man fĂ„r se det sĂ„ hĂ€r ... DĂ„ blir man lite tagen, sĂ€ger Kristina.
â Vi hittar grejer överallt. Det Ă€r sĂ€kert 500 stycken, sĂ€ger Göran.
Modellerna Ă€r imponerande och noggrant berikade med detaljer. De Ă€r gjorda av kartong, plastlock, sugrör, gem och stĂ„ltrĂ„d â saker som fanns hemma.
â Det mĂ„ste ha tagit lĂ„ng tid att göra varje modell. Men det var det hĂ€r han Ă€lskade och levde för, sĂ€ger Birgitta.
Anders hade ingen egen familj. I mÄnga Är hade han en partner i Göteborg som han periodvis bodde tillsammans med. Hon gick bort för nÄgra Är sedan.
NÀr han arbetade var han dekoratör och dekorerade bland annat skyltfönster pÄ varuhuset Epa pÄ Storgatan.
â Han var en riktig konstnĂ€r och han tĂ€vlade och vann flera priser för sina dekorationer. Det var en stor sak det dĂ€r, folk gick man ur huse för att titta pĂ„ skyltfönster pĂ„ den tiden, sĂ€ger Göran.
Ăven om modellmakaren sjĂ€lv inte gjorde nĂ„gon större sak av sina kreationer fick han ibland hjĂ€lp och uppmuntran att visa upp och sĂ€lja dem. Ett försök att sĂ€lja nĂ„gra av flygplanen till Flygvapenmuseum rann ut i sanden. LikasĂ„ en idĂ© om att sĂ€lja bĂ„tmodeller till en butik i Gamla stan i Stockholm.
â IdĂ©n var att bĂ„tĂ€gare skulle kunna bestĂ€lla modeller av sin egen bĂ„t. Butiken Ă€lskade idĂ©n och fick direkt flera bestĂ€llningar. Men dĂ„ satte Anders stopp, sĂ€ger Göran.
â Han tyckte vĂ€l inte att det var nĂ„got speciellt med dem. Han hade kanske inte sĂ„ bra sjĂ€lvförtroende, sĂ€ger Kristina.
Anders sista modell stÄr kvar pÄ köksbordet. En liten bil frÄn tidigt 1900-tal mÄlad i grönt.
â Han gjorde den nĂ„gon mĂ„nad innan han gick bort. Det syns att den Ă€r av lite enklare snitt. Det mĂ€rks att han började bli dĂ„lig, sĂ€ger Birgitta.
Nu ÄterstÄr frÄgan vad som ska hÀnda med Anders livsverk. Det första steget blir att packa ihop allting i kartonger och lÀgga i ett förrÄd.
â Det skulle vara sĂ„ sorgligt att behöva slĂ€nga dem. Om nĂ„gon skulle vara intresserad av en eller flera modeller fĂ„r de jĂ€ttegĂ€rna höra av sig, sĂ€ger Göran.
Snart tvÄ mÄnader har gÄtt sedan Anders gick bort. Birgitta, Kristina och Göran saknar sin bror och svÄger.
â Anders var min roliga snĂ€lla storebror. SĂ„dana dör inte. För mig sitter han fortfarande hĂ€r och bygger sina modeller, sĂ€ger Birgitta.