Anders bodde i sin lägenhet på Åbylundsgatan i 51 år. Från vardagsrumsfönstret på sjunde våningen hade han utsikt över nästan hela stan.
När han dog den 3 augusti var han 83 år gammal.
– Det är svårt att berätta om Anders. Man kan lätt få en snedvriden bild av honom. Han tyckte om att vara med oss andra och kom alltid till alla födelsedagar och så där. Samtidigt var han lite av en enstöring.
Lillasyster Birgitta Lindqvist stannar upp i städandet. Prylar från ett helt liv ska packas ner i kartonger, skräp ska slängas i svarta sopsäckar. Balkongdörren står öppen för att vädra ur. Hennes man Göran Lindqvist och storasyster Kristina Palm är också med.
– Jag har inte varit här sedan han fyllde 50. Det är 33 år sedan, säger Birgitta.
– Även om vi träffades många gånger tyckte han inte om att ta upp folk hit.
De sällsynta besöken förklarar syskonens förvånade reaktion när de klev in i lägenheten några dagar efter broderns bortgång. På bord, hyllor och golv låg hundratals modellfigurer. Bilar, båtar, flygplan, tåg, traktorer och spårvagnar.
– Vi visste ju att han byggde modeller. Han brukade ha med sig ibland och gav i present. Men när man får se det så här ... Då blir man lite tagen, säger Kristina.
– Vi hittar grejer överallt. Det är säkert 500 stycken, säger Göran.
Modellerna är imponerande och noggrant berikade med detaljer. De är gjorda av kartong, plastlock, sugrör, gem och ståltråd – saker som fanns hemma.
– Det måste ha tagit lång tid att göra varje modell. Men det var det här han älskade och levde för, säger Birgitta.
Anders hade ingen egen familj. I många år hade han en partner i Göteborg som han periodvis bodde tillsammans med. Hon gick bort för några år sedan.
När han arbetade var han dekoratör och dekorerade bland annat skyltfönster på varuhuset Epa på Storgatan.
– Han var en riktig konstnär och han tävlade och vann flera priser för sina dekorationer. Det var en stor sak det där, folk gick man ur huse för att titta på skyltfönster på den tiden, säger Göran.
Även om modellmakaren själv inte gjorde någon större sak av sina kreationer fick han ibland hjälp och uppmuntran att visa upp och sälja dem. Ett försök att sälja några av flygplanen till Flygvapenmuseum rann ut i sanden. Likaså en idé om att sälja båtmodeller till en butik i Gamla stan i Stockholm.
– Idén var att båtägare skulle kunna beställa modeller av sin egen båt. Butiken älskade idén och fick direkt flera beställningar. Men då satte Anders stopp, säger Göran.
– Han tyckte väl inte att det var något speciellt med dem. Han hade kanske inte så bra självförtroende, säger Kristina.
Anders sista modell står kvar på köksbordet. En liten bil från tidigt 1900-tal målad i grönt.
– Han gjorde den någon månad innan han gick bort. Det syns att den är av lite enklare snitt. Det märks att han började bli dålig, säger Birgitta.
Nu återstår frågan vad som ska hända med Anders livsverk. Det första steget blir att packa ihop allting i kartonger och lägga i ett förråd.
– Det skulle vara så sorgligt att behöva slänga dem. Om någon skulle vara intresserad av en eller flera modeller får de jättegärna höra av sig, säger Göran.
Snart två månader har gått sedan Anders gick bort. Birgitta, Kristina och Göran saknar sin bror och svåger.
– Anders var min roliga snälla storebror. Sådana dör inte. För mig sitter han fortfarande här och bygger sina modeller, säger Birgitta.