”Musik ska göras utav glädje”

För Anders har lyckats att förena sin hobby och sitt jobb – han är musiklärare och har under drygt 30 år hjälpt elever i Linköping. Samtidigt har han varit med i olika musik­konstellationer och spelat allt från rock och blues till jazz och visor.

– Jag har inte velat utesluta någon genre. Jag har svårt att sitta ner och lyssna på dansbandsmusik, men den fyller säkert sin funktion för de som vill dansa.

Men Anders har faktiskt en historia som dansbansmusiker i Balders från Valdemarsvik och gjort inhopp hos Janne Önneryd och i Jawas från Norrköping.

– Det gav en massa rutin som jag har haft nytta av efteråt.

– Jag föddes i Alingsås, men pappa var bankman. Det innebar att vi flyttade en del (Degerfors och Mönsterås) i barndomen. Till slut hamnade vi i Valdemarsvik.

Gymnasiet tillbringade ­Anders på De Geerskolan i Norrköping.

– Det var tre år med bussresor med Ringarums buss från Valdemarsvik. Elva mil varje dag.

Efter studenten blev det kronans kläder på I4 i Linköping. Det bästa med den tiden var att Anders träffade Lotta.

– Hon var lite frisör för husbehov. Hon klippte mig och det blev många ögonkast mellan oss.

Snart var de ett par och efter några jobb (ungdoms­ledare i Svenska Kyrkan och sommarjobb på RiL) ville Anders satsa på musiken. Första anhalten var den allmänna musiklinjen på Vadstena folkhögskola och senare fyra år på Örebro musikhögskola.

Som utbildad musiklärare 1985 kunde Anders välja och vraka.

– Jag hade elva tjänster att välja mellan i Linköping. Det blev Linghemsskolan.

Efter fyra år där blev Anders ”överförd” till gymnasiet.

– Lite av en tillfällighet. Jag förevisade en synth på en studie­dag. I publiken satt gymnasielärare och snart började jag jobba på Anders Ljungstedts gymnasium.

På Ljunkan fanns då dans- och teaterlinje. Som musik­lärare blev Anders engagerad för att sätta upp musikalen ”Wiz”, ”Lysistrate” och ”Anders Ljungstedts äventyr”.

– Värst var nog luciatågen i Saab arena. Det kunde vara 40–50 personer i luciatåget och tusentals personer på läktarna. Och så skulle det låta bra också ...

Samtidigt som Anders har hjälpt elever i jobbet, har musiken spelat en stor roll även under hans fritid. Det började på 1970-talet med bandet Dimman lättar. Och under 25 år har han spelat i Linköpings Rockband.

– Jag ser redan fram emot trettondagsafton. Då blir det den årliga rockfesten där intäkterna går till ett välgörande ändamål.

Anders har också ett för­flutet i bluesmusiken. Det började med några inhopp i Jimmy Ullers band, men snart bildades The bad sign blues band med medlemmar från Åtvidaberg, Mjölby och Linköping.

– Vi vann Scandinavian blues contest två gånger, säger Anders utan att det låter som skryt.

Men mest känd är kanske Anders som medlem i Hitmen Beatlemania. Gruppen spelar covers av Beatles-musik. Under tre år (2014–2016) spelade de inför ett fullsatt Garden i Konsert & kongress tillsammans med kören Beatlettes och en stråksektion – Yesterday String Quartet.

– Det blev lite av en familje­föreställning, säger Anders. Lotta sjunger i Beatlettes, dottern Fia sjöng också och sonen Erik satt i publiken.

När vi går runt i Anders hus är det ingen tvekan om vem som är Anders idol: Jimi Hendrix. I ett rum finns en tavla föreställande Jimi Hendrix, i ett annat rum finns muggar med Jimi Hendrix bild, vinylskivor med Jimi Hendrix ...

– Den största gitarristen, avslutar Anders diskussionen.

– Det måste vara i en park i staden Guangxi i Kina. Ljunkan hade ett samarbete med Guangxi. Där står jag i en hoplånad svensk folkdräkt och spelar elbas och sjunger Taube-visor samtidigt som ­kinesiska televisionen direktsänder. Det var en underlig känsla.

I dag jobbar Anders kvar på Ljunkan, men också på Kultur­skolan. Han har just gett sig in i ett nytt projekt ”Swedish romantic blues” där det spelas egenproducerad musik. Tiden räcker inte till för alltför många uppträdande, så Anders har satt gränsen vid sex spelningar per termin.

– Förhandlingar pågår ...