Lars Yngve Karlsson tillsammans med sonen Henrik Albinsson. 1993 startade de orkestern Lars-Henriks Spelmän, som har gjort cirka 150 spelningar ihop.
En tidig torsdagskväll letar sig några solglimtar in och lyser upp dansbanan i Gamla Linköping. I högtalarna hörs den kända hitlåten Michelangelo och ett gäng par står och buggar loss på dansgolvet. Bakom de dansade paren står Lars Yngve Karlsson och hans son Henrik Albinsson på den lilla scenen och förbereder inför kvällen.
– Vi har inga stora förhoppningar i kväll i och med regnvädret, säger Lars Yngve.
– Nej, vi får vara glada om det kommer lika många som sist, säger Henrik.
Tillsammans med tre andra utgör de gammeldansorkestern Lars-Henriks Spelmän. Totalt har de spelat 150 gånger tillsammans, varav flera gånger i Gamla Linköping, och har därför koll på rutinerna innan en spelning.
– Jag fixar hela spelprogrammet och tar fram noter åt de andra. Jag brukar säga att jag fixar med låtarna och därför kan jag tvinga de andra att spela det jag vill, säger Lars Yngve.
Innan orkestern bildades 1993 var Lars Yngve med i en annan orkester, men när sonen inte fick vara med i samma bestämde de sig för att starta en egen.
– Både Henrik och jag spelade Kontrabas i Mjölby musikskola då och jag ville ha med honom i min orkester, men det gick inte. Då pratade vi med Ingemar som var lärare till Henrik i dragspel och sa "vi startar något eget i stället". Och så gjorde vi det, säger han.
Nu firar de 30 år som aktiv gammeldansorkester. Lars Yngve tycker det är kul att de har hållit igång med spelandet så länge, men säger att de är sociala är en stor anledning till att de har hängt ihop så länge.
– Vi är kompisar allihop, så vi har alltid någonting på gång på något sätt. När vi ska träna hemma blir det mest att vi fikar och pratar och sen spelar vi kanske tre låtar.
Lars-Henriks Spelmän består av Lars Yngve Karlsson, Åsa Johansson, Henrik Albinsson, Ingemar Hjerten och Kjell Pehrsson. Tillsammans med familjerna umgås det mycket även utanför spelningarna.
Medlemmarna i orkestern och deras familjer umgås ofta med varandra. För Henrik har intresset för folkmusik funnits med sedan födelsen och fått honom att hitta sin egen väg i musiken.
– Jag är uppvuxen med det. Man fick folkmusiken med sig i blodet från födelsen och sen har det utvecklats både för min bror, min syster och mig. Vi har gått från folkmusiken och sen utifrån det hittat andra genrer vi gillar, säger han.
Trots att han var ung när orkestern bildades kommer hans bästa minne från deras tidiga år.
– 1994 var det något som heter Nordlek här i stan. Det var över 6000 människor på plats och då spelade vi i stort sett varje kväll. Jag har aldrig sett så mycket folk innan på en spelning.
Även Lars Yngve har med sig musiken från tidiga år. Tidigare var han en aktiv dansare men fick sluta på grund av ett virus som påverkade hans balans. Trots att han saknar dansen är det lyckliga minnen som dyker upp i samband när han pratar om det.
– Jag träffade min fru genom dansen. Det var 1971 och hon var hjälpledare på stället jag dansade på en gång i tiden.
Gammeldans består oftast av danserna vals, schottis, polka, mazurka och hambo. Under kvällen får paren chans att dansa alla de olika typerna och de flesta är inte sena att hänga på i musikens melodier.
Sakta men säkert börjar de andra medlemmarna droppa in. Nu kan orkestern checka ljudet, stämma sina instrument och såklart hinna prata om det senaste som har hänt i deras liv.
På bänkarna runt dansbanan har det börjat samlas ett gäng förväntansfulla besökare. De pratar glatt i väntan på att musiken ska dra igång. Här känner de flesta varandra och det finns mycket att prata om.
Nu är alla förberedelser klara. In på scenen kommer Lars-Henriks Spelmän och musiken drar igång. Besökarna är inte sena att hänga på med dans. Ibland blir det några korta pauser mellan danserna, men för det mesta dansas det vals, hambo och schottis utan avbrott.
Men trots den livfulla stämningen under kvällen framgår det tydligt att Lars Yngve och Henrik inte är särskilt hoppfulla kring gammeldansens framtid.
– De flesta som dansar är en bra bit över 75 år nu. Ett tag skulle alla dansa folkdans, men nu håller bara ungdomarna på med sina telefoner, säger Lars Yngve.
Hur ser då framtiden ut för Lars-Henriks Spelmän? Ja, den är fortfarande oviss.
– Vi håller det öppet. Blir det någonting kan vi samla ihop oss och spela. Så vi lägger inte ner, men just nu finns det inte direkt någonstans att spela, säger Lars Yngve.
Om en månad fyller Lars Yngve Karlsson 80 år. Men trots att kroppen ibland sviker finns alltid minnena kvar.
"Musiken håller en levande", säger han.
Om en månad fyller Lars Yngve 80 år. Åldern börjar kännas av och han vet inte hur länge till han kommer klara av att spela. Men trots gammeldansens dystra framtid lever ändå minnena kvar hos Lars Yngve.
– Ett tag hade vi inte plats här för alla som ville dansa. Jag kom ihåg en spelning i Stockholm när det inte fanns någon ljudanläggning. Vi stod där med 800 personer som stod och stampade i golvet här och tittade på oss. Musiken håller en levande.