Smilla och Åsa hade semester tillsammans med familjen i lite mer än 14 dagar i Barbados efter att de korsat Atlanten.
– Att inte se land på flera veckor var en spännande upplevelse och det framkallade en ny dimension av lugn, säger 20-åriga dottern Smilla Thorén.
Vi träffas i familjens villa som passande nog ligger nära gästhamnen i Berg. Redan när man kommer in syns familjens intresse för båtlivet, dörrarna in till rummen har små runda fönster, som hytten i en båt.
– Jag har under hela mitt liv gillat att segla och bodde som liten i Nyköping. Familjen har en ö ute vid Oxelösund som heter Tobaksholmen, dit har vi åkt med familjen varje sommar sen barnen var nyfödda. Smilla kunde nog ro en båt innan hon ens kunde gå, säger mamma Åsa Thorén med ett skratt.
Den 6 februari kom mor och dotter fram till Barbados efter att ha seglat över Atlanten i 26 dagar tillsammans med en besättning på fyra personer.
Hur föddes den idén Smilla?
– Sen jag var liten har jag velat ha en egen segelbåt, när jag fyllde 15 år köpte jag en som jag renoverade upp. I samband med det föddes grundtanken att göra en stor segling.
Smilla berättar att hon på Facebooksidan "Gastbanken" hittade en kapten som sökte besättning.
– När jag berättade för mamma att jag ville göra resan tyckte hon att det lät spännande och peppade mig till att söka.
Smilla frågade om Åsa ville göra henne sällskap och det slutade med att båda ansökte.
– När vi fick besked om att vi båda hade blivit uttagna kändes det väldigt roligt, säger Smilla.
Smilla Thorén vill gärna göra om resan men skulle då vilja åka ensam.
Bakre raden Smilla Thorén, Torbjörn Johansson. Främre raden Viktoria Wending, Åsa Thorén, Alexander Arvidsson och Fredric Larsen. Är teamet som korsade Atlanten.
Vad hade ni gjort om bara en blivit uttagen?
– Jag hade valt att stanna hemma då, säger Åsa.
Smilla fyller snabbt i:
– Jag hade definitivt åkt ändå, säger hon med ett skratt.
Att mor och dotter har en fin relation går inte att ta miste på.
– Min mamma är helt fantastisk och inte en gång var jag orolig för att det skulle bli svårt att åka tillsammans. Mamma är otroligt lätt att umgås med.
De korsade Atlanten i en segelbåt Nova Beneteau Oceanis 46.
Åsa Thorén har seglat hela livet och var glad att Smilla och hon fick göra resan tillsammans över Atlanten.
Fanns det något du var orolig över?
– Jag kan vara lite introvert och det fanns en viss oro över att det skulle bli obekvämt att vara på en båt och umgås med människor man inte känner. Men det visade sig vara det minsta problemet. Alla hade samma mentalitet, att vi skulle till samma mål och göra resan rolig. Alla vet vad pinsam tystnad är, men på en båt så existerar inte det, tystnaden är bara en naturlig sak.
Resan höll på att få ett abrupt slut när det uppstod en incident med en mindre båt kort efter avfärden från Gran Canaria.
– En natt var vi bara några meter från att kollidera med en flyktingbåt, de hade inga lampor eller någon motor igång och vi körde i 9 knop. Som tur hann han som styrde väja undan, säger Åsa.
Flygfisk var det gott om och de hoppade upp på båten på natten, den som hade nattvakten fick gå några rundor och slänga i dem igen.
När de kom fram till Barbados mötte familjens pappa upp dem vid strandhuset där de skulle bo.
– När han visade oss runt i huset fick vi en chock. Vi öppnade ett av sovrummen och där låg min storebror Oliver på en av sängarna. Vi hade ingen aning om att han skulle följa med, så då blev det lite gråtkalas, berättar Smilla.
Familjemedlemmarna på plats hade skämtsamt köpt varsin parfym till Smilla och Åsa.
– Vi hade inte duschat på 19 dagar förutom två snabba bad i havet, säger Åsa med ett skratt.
Åsa beskriver Smilla som klok, snäll och omtänksam.
Skulle ni göra om resan?
– Kanske om vi gör den med familjen, säger Åsa.
Smilla är helt säker.
– Känslan jag får ute tills havs är oslagbar, det blir som ett sorts meditations-maraton. Det finns så mycket tid då man inte gör någonting, så tankarna behöver inte fyllas med något. Jag vill absolut göra det igen och det vore extra spännande att göra det på egen hand.