I en källarlokal i Garnisonen har Laila Villebeck sin fotostudio. När hissens dörrar öppnar en våning under marken känns det som att man går in i ett fotomuseum. Stora bilder på barn i alla åldrar möter en längst korridoren som leder till studion.
Där inne finns prisvinnande bilder, troféer och tiotals diplom.
– Jag har inte ens satt upp alla, säger hon.
I sitt första deltagande i fotografi- SM 2014 fick Laila ett hedersomnämnande. Året därpå vann hon ett par kategorier och blev svensk mästare i porträttfotografi. I år vann hon titeln "Newborn Photographer of the Year" i en världstävling i London.
Det är framför allt nyfödda barn som Laila fotograferar och inom den kategorin har hon fått mest uppmärksamhet. Nyföddfoton fick hobbyfotografen att våga ta steget och starta företaget.
– Jag fick min första kamera när jag var 10 år. I början fotade jag lite till och från. Det tog fart igen när jag och min sambo gick en fotokurs tillsammans 2005. Vi höll på med analogfilm och framkallade bilder inne i mörkrum. Det var kul att se bilderna växa fram. Jag gillade också att teckna men jag blev frustrerad för det blev inte som jag ville. Det var lättare med kameran. Det man såg blev på bild.
Laila är biolog i grunden. Hon flyttade från Vänersborg till Linköping 1997 för att studera biologi. Efter att ha disputerat inom Molekylär bioteknik bestämde hon sig att byta spår år 2007.
– Vi fick barn 2008 och vill man klättra i graderna inom den akademiska världen får man göra jobb utomlands. Jag hade ingen lust att åka runt med ett litet barn. Ju högre upp man klättrar i den akademiska karriären, desto mer administrativt arbete blir det och det var mer arbetet på labb som jag var intresserad av.
Hur kom det sig att du började fotografera nyfödda?
– När jag var gravid med mitt andra barn länkade en kompis till mig om nyföddfotografer i USA. Jag började googla deras bilder och gillade dem. Då var det inte så många som höll på med poserade nyföddbilder i Sverige.
– Min yngsta son var det första nyfödda barn jag fotade. Det gick inte bra. Han ville bara sova i min famn. Så fort jag la ner honom började han gråta. Det är svårare med egna barn.
Vissa är kritiska till att man publicerar bilder på barn.
– Jag tycker att det är okej att lägga ut bilder så länge det inte är bilder som barn kan ta skada av som nakenbilder. Mindre barn kan inte säga vad de tycker, men större barn tycker jag absolut ska bestämma själva.
I frågan om att bilderna kan tycks vara lite uppställda betonar Laila att hon försöker hålla det "ganska naturligt" genom att använda sig av naturligt material och naturliga poser.
– Jag vill inte göra bebisen till något den inte är. Jag försöker alltid få fram det som är typiskt för nyföddas position. De kommer ifrån livmodern där de har legat ihopkurade, trångt, varmt och skönt.
Hur går fotograferingen till?
– Nyfödda fotar jag när de sover. Familjen kommer hit och vi börjar med att bebisen får äta. Då blir den ofta trött. Man kan inte göra så mycket med nyfödda när de är vakna – ögonen går i kors och armarna far. Jag brukar ha barnet inlindat för att det ska likna mammas mage. Jag använder även en ljudmaskin som låter som mammas hjärtslag. Det brukar vara lugnande.
Det yngsta barnet Laila fotograferat var fyra dagar gammalt.
– Jag har fotat olika saker, men jag har insett att nyföddfotografering är det jag vill göra.