Roger Svensson, här med hunden Olga, äger och driver fortfarande salongen Studio 22 men antalet egna kunder har minskat. "Nu servar jag kanske tio kunder för att behålla den sociala kontakten med människor och vara engagerad i salongen."
Roger Svensson fyller 74 i år och har varit frisör i över ett halvt sekel. Han driver fortfarande salongen Studio 22 på Stora torget i Linköping men har varvat ner när det gäller det klippandet.
– Nu servar jag kanske tio kunder för att behålla den sociala kontakten med människor och vara engagerad i salongen.
När det rullade på som mest var Studio 22 från slutet av 80-talet fram till 1998 ett tag Sveriges största frisörkedja med fem salonger i Linköping, Mjölby och Motala med totalt 55 anställda.
I samma veva började Roger och hustrun Anneli Palmgren (de träffades via jobbet) engagera sig aktivt internationellt, både som domare och som ledare för det svenska frisörlandslaget.
– Att kunna ge unga människor en färdriktning för deras utveckling har varit viktigt för mig. Jag har alltid varit intresserad av att utveckla människor, yrkestekniskt men även mentalt. Vi har faktiskt haft fyra stycken anställda hos oss som blivit världsmästare, säger Roger Svensson, inte utan stolthet i rösten.
Frisören har blivit konstnär men Roger Svensson har inte helt släppt sitt gamla yrke. "Jag har alltid varit intresserad av att utveckla människor, yrkestekniskt men även mentalt. Vi har faktiskt haft fyra stycken anställda hos oss som blivit världsmästare", säger han.
Rogers meritlista som frisör är imponerande. Tre Melodifestivaler. En lång rad namnkunniga kunder. Mängder av utmärkelser och hedersuppdrag.
Vad är du mest stolt över?
– Dels är jag invald i Hall of Fame i Paris. Det är inte så många som är det, kanske 40 i hela världen de senaste 15 åren. Dels fick jag Guldkammen från den svenska organisationen – och det är vi bara fem som har fått.
I en intervju i Corren för tio år sedan sa du att du såg "en tendens i Sverige att kunderna väljer kvalitet och kunskap". Hur är läget nu?
– Det gäller väldigt mycket än i dag. När vi flyttade salongen hit för 13 år sedan gick vi från att vara 10 frisörer till att vara 5 och ändrade hela vårt koncept. Vi höjde ribban när det gäller behandlingsinnehållet. I dag har våra frisörer ofta kunder på 2–3 timmar. Vi gör mer färgbehandlingar, mer hårdvårdande behandlingar och ger massage till kunden. Den tiden kostar naturligtvis pengar. Men vi har sett att kunderna är villiga att betala för det.
Trender kommer och går. Vilket är tidernas värsta hårmode?
– Det är väl det som är just nu på herrsidan med rakade sidor. Det är katastrof, för det är få människor som passar i den stilen och det är väldigt dåligt hantverk. Sen kan man ju förstås skoja om hur det var på 80-talet med pudelfrisyrerna som då också kombinerades med stora axelvaddar.
Vad har varit roligast genom åren?
– Nyfikenheten att se hur mycket jag själv kan prestera och att utveckla andra människor.
I helgen ställer Roger Svensson för första gången ut på galleri. Utställningen ska visa hans väg från frisör till konstnär och ett antal frisyrer i form av dockhuvuden ingår i utställningen.
För 15 år sedan började jobbet, de många uppdragen och resorna ta ut sin rätt.
– Jag var på väg in i väggen. Jag tuppade av under flygresor sex gånger. För att koppla bort allt började jag måla. Man har ju en bild framför sig att man ska ha basker på sig och ett glas rödvin vid sidan om. Så jag ställde mig vid vårt sommarställe med utsikt över Vättern, satte upp duken och började måla. Det blev snabbt så varmt att jag tog av mig baskern – och vinglaset hade jag inte rört. Jag var så fokuserad på själva målandet, berättar Roger.
Flygresorna är historia. Han har fått en pacemaker inopererad för att hjärtat ska palla och har fått flygförbud. Men i och med att han medvetet valt att bli mindre flitig med sax och kam har han fått mer tid för pensel och spatel.
Frisörbakgrunden har gett honom en fördel i konstskapandet.
– Jag hade ju med mig färgläran genom yrket. Det var bara att omforma sitt språk.
Det handlar främst om abstrakta verk även om det senaste årets tavlor blivit mer figurativa.
– Det är ingen tanke. Jag bestämmer inte själv vad det ska bli. Det växer fram.
Efter över 50 år som frisör har Roger Svensson allt mer bytt fokus och ägnar mer av sin tid för målande, dels hemma i lägenheten i Linköping, dels på sommarstället vid Vättern.
Efter att ha ställt ut i en plåtverkstad på Tornby och i Trädgårdsföreningen är det nu dags för Roger Svensson att ta steget in i finrummet i form av Galleri R. I helgen, lördag–måndag, visas 56 av hans verk i utställningen "Roger by Roger – Color med beautiful".
Hur känns det?
Spännande. En tanke som vuxit fram under tiden är att det här ska påvisa min resa från frisör till konstnär. Jag hoppas hinna klart med frisyrer i form av dockhuvuden som ska ingå i utställningen.
Men för att sluta med hur det började: Varför blev du frisör?
– Det kan vara en efterkonstruktion. Men jag valde mellan att bli fotograf eller frisör. Och att vara fotograf på 60-talet innebar mycket tid i mörkrummet. Jag tyckte om att ha spotlights på mig. Därför valde jag att bli frisör, säger Roger Svensson med ett skratt.
Olga har fått följa med husse till salongen som Roger Svensson fortfarande driver. Studio 22 har i dag fem anställda, en elev och en frisör på väg in.