Studentkullen utanför Katedralskolan 1960.
Kulmen på resans första etapp var studentexamen 1960. I slutet av april det året satte de på sig vita mössor och sprang ut som nybakade studenter från Högre Allmänna Läroverket i Linköping. Och vid veckans återträff erinrade de sig att det nog inte var någon det året som fick gå ut bakvägen.
Det visar sig att ungefär en tredjedel av de forna klasskamraterna på plats visste vad de ville utbilda sig till och nästan lika många fullföljde den tanken.
Glada miner och många återseenden vid entrétrappan.
I dag är samtliga i 80-årsåldern och under veckan har 46 av dem återigen träffats. Corren fick vara med i minglet.
Ola Billermark, som har tillhört arrangörskommittén, berättar att de har haft återträffar vart tionde år, men att de denna gång har fått vänta ytterligare två år på grund av pandemin.
Och hur känns det hittills?
– Mycket bra tycker jag. Det är roligt att så många har kommit.
Vad betyder det att träffa gamla skolkamrater så här långt efteråt?
– Det är en stor glädje att se hur alla har blommat ut och i många fall kommit att bli kuggar i samhället, säger Ola. Det är en trygg känsla att möta gamla vänner där man känner att förtroendena finns kvar.
Christer Knuthammar som var en av värdarna för återträffen hälsade välkommen, Katedralskolans enhetschef Marcus Lindén (till vänster).
Katedralskolans musiksal var välfylld.
Efter samling och fotografering på Katedralskolans trappa beger de sig till skolans musiksal. Där hälsar Christer Knuthammar välkommen, varefter får de ta del av intressanta föreläsningar om gymnasieskolans historia, vad som har hänt på Katedralskolan och vad som händer på skolan i dag.
Förre rektorn Gösta Björn berättar bland annat att Linköping var den tredje orten i landet som fick ett Läroverk, redan 1627. Mellan 1864 och 1915 var det inrymt i nuvarande Stadshuset. När Katedralskolan stod klar för inflyttning skrev Östgöta Correspondenten att man "inte kunde förstå hur man kunde lägga skolan så långt ut på åkrarna".
Kulturen stimuleras med flera tävlingar. Dennis Östryd berättar.
Under resten av eftermiddagen delar de upp sig för mingel klassvis, och vi följer med klass R III A hem till Ola Billermark. Tolv klasskamrater är med.
En av dem är läkaren Jan Holmberg, som från början hade tänkt bli pilot, men ändrade sig och det har han aldrig har ångrat. Han tjänstgjorde ända fram till hösten 2021.
Är det inte svårt när man har en äldre utbildning att hänga med i forskning och utveckling jämfört med de nyutbildade läkarna?
– Det är viktigt att man hänger med förstås, och det är faktiskt en stor fördel att vara äldre. Jag är urolog och mina patienter vet att jag har lätt för att förstå dem, till skillnad från om man måste träffa yngre läkare.
De tolv närvarande elevern ur R III A-klassen var hembjudna till Ola Billermark, som här framför hälsningar från kamrater som inte kunde vara med.
Under eftermiddagen bjuds det också på spontan Gluntsång. "Glunten" och "Magistern" är två karaktärer ur Uppsalas studentliv, som uppfanns av Gunnar Wennerberg på 1840-talet. Sångerna sjungs sedan dess ofta i studentikosa sammanhang. Jan Holmberg framträder tillsammans med Helge Franke som i sitt yrkesliv bland annat har varit kantor och musiklärare.
Jan Holmberg och Helge Franke bjuder på gluntsång
Många inpass och minnen korsar luften under eftermiddagen. Erik Norberg, en gång tjänsteläkare hos Linjeflyg, är en av alla som delar med sig av händelser genom livet.
– Det var jag som såg till så att det blev rökfritt på flyget. Detta var i början av 80-talet och personalen ansåg att det skulle bli omöjligt att få till rökförbud. Men de blev snart mycket tacksamma eftersom rökarna var placerade längst bak i kabinen, intill platserna där personalen uppehöll sig.
– Vi fick en enda protest när förbudet var infört, det var från en engelsman som inte kunde begripa varför man inte fick röka.