Hans Liljegren har sålt uppemot 3 000 bostäder i Linköping. "Några av dem har jag sålt 5–6 gånger", säger han.
När kompisarna på Katedrals naturvetenskapliga linje blev läkare valde Hans en annan väg. Han läste ekonomi, med kostnads- och intäktsanalys, personaladministration och futurologi.
Inte minst futurologin – studier om framtiden – kom att visa sig viktig för hans framtida karriär. Mer om det senare, för först var det ju det där med pennorna.
– Jag startade ett företag och åkte runt till bensinmackar och sålde pennor och miniräknare. Då fick jag verkligen uppleva den tuffa sidan av försäljaryrket, säger Hans.
När han lite senare fick jobb på Linköpings Egendomsaffär satt kollegerna och räknade räntekostnader med räknesticka och räknesnurra. Hans väckte viss uppståndelse med sin miniräknare, en Remington för 300 kronor. Särskilt "mini" var räknaren för övrigt inte – Hans måttar en decimeters tjocklek med fingrarna när han berättar om den.
Med futurologikursen i bagaget har Hans alltid varit intresserad av att ha det senaste. 1982, när han startade egen mäklarfirma tillsammans med hustrun Kerstin, blev han en av de första mäklarna i staden att använda mobiltelefon.
– Det var en jättestor telefon för 25 000 kronor. Den stoppade jag in i min ryska bil av märket Lada för 19 000 ... Telefonen gjorde att min fru, som satt på kontoret och tog emot kunder, alltid kunde nå mig ute i fält. Annars hade nog många kunder gått vidare till nästa mäklare, säger Hans.
Hans var också först med att videofilma bostäderna, först med att ha bild på sig själv i annonser och tidig med datorer. Men att förutse den dramatiska prisutvecklingen på bostäder, det kunde inte ens futurologistudenten.
– När jag 1974 sålde ett hus på Lindengatan för 140 000 trodde jag att nu kan det inte bli högre priser. I dag säljs hus på den gatan för 7 miljoner ...
Corren 28 april 1982. Hans Liljegren öppnade egen mäklarfirma och annonserade med en bild på sig själv.
Under sina 48 år som mäklare har Hans både arbetat med sin egen firma och varit konsult hos en rad andra mäklarfirmor i staden – Sparbankernas Fastighetsbyrå, Gomér & Andersson, Skandiamäklarna, Mäklarna och Magnussons Mäkleri. Över 2 000 sålda bostäder har det blivit genom åren.
– Den mest udda affären var nog när Sturefors egendom anlitade mig för att sälja 78 torp. Jag åkte runt på torpsafari med 150 bilar efter mig. Det tog lite tid, men alla torpen blev sålda.
Under den mest intensiva perioden på 1990-talet hade Hans Liljegrens Fastighetsbyrå 18–20 procent av villamarknaden i Linköping.
– Det svåra är inte att sälja utan att få in objekten. Då gäller det att jobba med tipsare och att träffa många människor. I några år var jag publikvärd åt LHC för att det var ett jättebra sätt att träffa folk. Jag var inte ens särskilt intresserad av hockey; när de spelade satt jag och skötte budgivningar, berättar Hans.
Just att tycka om att träffa människor är den viktigaste egenskapen för en mäklare, menar Hans. En annan är att aldrig någonsin ljuga eller använda ohederliga metoder.
– På 1970-talet förekom det en del mindre bra saker i branschen. Det fanns till exempel mäklare som köpte de bästa objekten själv. Men nuförtiden är det en väldigt ren och bra bransch.
"När internet kom trodde vi att mäklare inte skulle behövas längre. Men de behövs lika mycket nu som någonsin tidigare", säger Hans Liljegren.
70 år gammal väljer Hans Liljegren att avregistrera sig som mäklare.
Vad ska du ägna dig åt nu?
– Först och främst ska jag varva ner och vara med familjen. Det har varit 48 fantastiskt roliga år, men det har också varit ett väldigt högt tempo. Jag har varit igång dygnet runt. Mäklare är inte ett yrke, det är ett gift.
"Nu ska jag varva ner, ta det lugnt och tillbringa mer tid med familjen", säger Hans Liljegren.