För det är så hon beskriver sig på instagram. ”Ett rödhårigt yrväder med tre underbara barn. Och en fantastisk hund, Fante/Kungen”.
På lördag fyller hon 50 år, men det är inget som bekymrar Margrethe.
– Livet levs nu. Det finns inga nej i mitt liv.
I dagsläget är hennes lägenhet på Nygatan fylld med flyttkartonger. Snart bär det av till Tannefors.
– Där finns parker och Stångån, men det är en massa slit och så blir det en massa minnen när man rotar inför flytten.
Från lägenheten på Nygatan till jobbet som frisör/delägare på Linköpings Hårmagasin är det ett par trappor och kanske 100 steg.
– Men att ”pendla” från Tannefors klarar jag nog.
Margrethe beskriver sig som ”galet glad” – något som hennes kunder kan intyga. Kanske har det något med hennes norska påbrå att göra? För Margrethe föddes i Flekkefjord i sydvästra Norge. Pappa Martin studerade till läkare i Tyskland och skulle egentligen ”bara” jobba två år i Sverige, men det blev betydligt fler.
Margrethe växte upp i Björsäter tillsammans med två bröder, Alexander och Christian, och mamma Liv Elton. Intresset för frisöryrket väcktes redan som barn.
– Det fanns en frisör i Björsäter. Jag var mer hos henne i salongen än med kompisarna.
Efter skola i Björsäter och Åtvidaberg (Alléskolan) blev det Ljungstedtska gymnasiet i Linköping, frisörlinjen naturligtvis.
– Jag längtade till staden. Jag är ju en stadsbo.
Hon har också upptäckt Linköping genom att bo på många platser.
– Jag har räknat. Jag har bott på 19 ställen.
Men Margrethe har inte nöjt sig med det. Hon har alltid velat ha två hem. Så i några år helgcampade hon på Borensbergs camping (på somrarna) och i Vetlanda (under vinterhalvåret).
– Det var en mysig tid.
Margrethe är intresserad av inredning. Sina idéer presenterar hon på instagram under rubriken ”vaningenmittistan”.
– Ikea är som en legosats för mig. En gång tävlade vi där det gällde att montera en Billy-hylla snabbast. Jag tror att segraren klarade det på elva minuter.
Men livet är inte bara glädje. Margrethes pappa, Martin Elton, avled alltför tidigt 1995. Han var då chefsläkare på Rättspsykiatriska avdelningen i Vadstena.
– Han pendlade Björsäter-Vadstena-Björsäter varje dag. Sjukdomsförloppet var väldigt snabbt.
Nu börjar lunchen lida mot sitt slut. Margrethe dricker upp sitt te – jobbet väntar.
– Och så alla dessa flyttkartonger ...