Naturligtvis kommer han i tid. Fattas bara annat. Björn Daremo är väldigt noga med tider och har man bestämt möte klockan 17.30, ja då håller man den tiden.
Vad kan man mer säga om din karaktär?– Jag vill ju tro att jag är ödmjuk. Ganska bestämd också, och ordningssam.
Det säger han när vi slagit oss ner i besökssofforna på Squashcenter på Platensgatan i Linköping. Hit kommer Björn Daremo tre gånger i veckan för att spela. En timme per gång. En dag i veckan spelar han padel en timme i Beach arena.
– Träning har nog genomsyrat mitt liv, säger han.
Man förstår det när han börjar berätta om tidiga fotbollsår på Johannelundsplanerna och i Derby på 70-talet.
– Det var mycket mer spontanfotboll på den tiden. Men så fanns det ju inte heller så mycket annat då. Det fanns inga datorer och dataspel. När jag började i Derby var jag inte så gammal så vi spelade tvärs över stora planen och delades in i olika lag som fick namn efter de engelska ligalagen. Jag hamnade i Tottenham, säger Björn och skiner upp i ett leende så att jag med ens begriper att Tottenham är hans favoritklubb.
Hade du någon idol, eller förebild?– Ruben Svensson såg jag upp till. Hela Derbys A-lag. Som nioåring var jag för resten boll-Kalle när Derby gick upp i allsvenskan 1976. Jag minns att målvakten P-G Nordahl sa åt oss att ta det lugnt med att hämta bollarna.
Fanns det idrottsintresse i familjen?– Jadå, min pappa Leif var vår tränare. Han ställde alltid upp och skjutsade och såg alla matcher.
Som vuxen fortsatte Björns fotbollskarriär i Linköpings FF och Wolfram och han spelade bandy i Stångebro BK och Linköpings BK. Men varför slutade han så tidigt? Han var bara 25 när han slutade med fotboll 1992 och 29 när bandyspelandet var över.
– Ja-a, vi fick två barn ganska snabbt, 94–95, så det bidrog förstås. Det var ju mycket kvällsträning och sena kvällar efter bortamatcher.
Men tro inte att Björn slutade idrotta.
– Nej, jag började cykla i stället. Racer. Gjorde bland annat 13 raka Vätternrundor.
Som den idrottare han alltid varit ville han förstås förbättra sig även på cykeln.
– Ja, så var det ju. Man sänkte målsättningen varefter. Först ville man komma under tio timmar, sen nio timmar. Differensen blev allt mindre och åtta timmar blev för svårt. Fast jag är nöjd med 8.32.
Hur har ditt yrkesliv sett ut?– Efter studenten på S:t Larsskolan läste jag till hotellreceptionist och jobbade nästan ett år på Stora hotellet som nattportier. Men det passade inte med fotbollen så då blev det Saab där jag var med och byggde SF 340 innan jag började utbilda mig till elektriker.
Mer av en slump hamnade han 1999 på Image Systems där han sedan dess sköter IT-support.
Andra intressen?– Flugfiske och resor. Farsan och jag åker alltid iväg och fiskar en vecka på somrarna och Lotta och jag åker utomlands två, tre gånger om året.
Bästa resan?– Jag tycker det är kul att besöka storstäder och gillar Rom väldigt mycket. Men ska man bara åka för att sola och bada så säger jag Thailand.
Vad gör du om tio år?– Jobbar kvar och hoppas att jag själv får bestämma när det är dags att sluta. Kanske har vi hund, kanske har vi barnbarn. Jag tror inte att det bästa i livet har hänt än, säger Björn Daremo och gör sig beredd på ännu en.squashmatch.
Det är så han håller matchvikten på 65 kilo.