Historien började i Bureå, ett samhälle mellan Umeå och Skellefteå vid den västerbottniska kusten. Där föddes Anna Maria 10 oktober 1917.
– Vi var sju syskon, berättar Anna Maria, så det fanns att göra.
I Ryssland tog Lenins bolsjeviker makten, det första världskriget avslutades, men vad brydde sig ett barn om det när man hade sex syskon att leka med?
Pappa Sigvard hade en fiskaffär. Strömmingen från Bottenviken utgjorde basvaran, men där såldes också lax och flera insjöfiskar. Mamma Anna Charlotta styrde i hemmet och hade koll på alla barnen.
– Folkskolan var bra, men det blev bara sex år.
Det var 1920-tal och i slutet av decenniet blev det en ekonomisk depression i världen och i Sverige. Arbetslösheten steg till rekordnivåer, men vilken tonåring brydde sig om världsekonomin när det fanns andra saker att tänka på?
Vid krigsutbrottet för det andra världskriget förändrades världen i Bureå. Sverige mobiliserades och gränsen mot Finland skulle försvaras. Runt omkring Bureå låg flera militära förband bemannad av ”sörlänningar”.
– Vi hade många danser i Bureå där de värnpliktiga var med, berättar Anna Maria.
Vid en av danserna fick hon se en värnpliktig från Linköping, Olof "Olle" Häggqvist. Det blev kärlek från första stund. Några månader efter freden kom också sonen Peter. Han föddes i Linköping dit familjen flyttade.
Olle jobbade som silvergravör och familjens första lägenhet var en etta på Gustav Adolfsgatan, vilken senare byttes ut mot en lite större lägenhet vid Abisko.
Vi har kommit fram till 1950-talet och folkhemmet skulle byggas. För familjen Häggqvist symboliserades det med att familjen flyttade från Abisko till Åbylund – det nybyggda Åbylund där tidens all teknik fanns på plats. Olle bytte också jobb och började på instrumentmakarverkstaden på CVM.
Men hos Olle fanns också en konstnärlig ådra. Den hade säkert underhållits av hans storebror, Erik, som tillsammans med Per Thorell, tillhörde dåtidens konstnärselit.
Olles konstnärsdrömmar delades av Anna Maria. Olle började experimentera med kopparstick och köket i Åbylund byggdes ibland om till en tryckerilokal.
– Jag fick flytta på kastrullerna på spisen, säger Anna Maria.
För på spisen skulle plåtarna värmas upp liksom färgen innan det blev tryckning av gravyrerna. Motivet på gravyrerna var ofta landskapet kring Roxen.
Olle var autodidakt (självlärd) och hans främste kritiker var Anna Maria. Snart blev det utställningar av Olles gravyrer och hans verk köptes in av flera konstmuséer.
– Olle var så snäll och hygglig, säger Anna Maria.
Olle avled 2001 och 2008 ordnades en minnesutställning av hans konst på Krogen Amerika på Storgatan. Där blev Anna Maria hyllad.
– Utan henne hade aldrig den här konsten kommit ut, säger sonen Peter.
När Anna Maria hör hans uttalande blir hon lite generad.
– Vi hade ett gott liv tillsammans.