Hon har en 65-årig födelsedag i sikte, men nu är det kanske dags att lägga av med den traditionella frågan om vad som ska hända sedan, sedan när man går in i pensionärslivet.
Marie Länne Persson är en av många som ser lite undrande ut över den nästan obligatoriska frågan till en som fyller 65. Sedan? Hon tänker göra som hon alltid har gjort, ägna sitt liv åt musik och sång.
Däremot ser hon fram emot och längtar efter att kunna få tid att vila efter en hektisk period med cd:n ”Lögn” som hon gjort tillsammans med vokalensemblen Bessman. Tid också till att gå i skogen tillsammans med sin finska lapphund. Och att skriva haikudikter, hennes stora hobby.
För många älskare av folkmusik är Marie Länne Persson ett namn som är starkt förknippat med Slaka, strax söder om Linköping.
– Alla tror att jag även bor där, men jag bor inne i Linköping, säger Marie.
Däremot har hon ägnat, och gör så fortfarande, mycket tid åt att botanisera i den stora musikskatt som har visat sig finnas i just Slaka.
Marie flyttade till Linköping 2005, hon kom närmast från Jönköping där hon jobbat som teatermusiker. Vad visste hon om Linköping och musiken?
– Jag visste att det fanns en balladtradition här och som folkmusiker är namnet Slaka känt.
Slaka är till och med centrum i ett stort traditionsområde som sträcker sig österut.
Tillsammans med sin man, som är riksspelman och vid den tiden var ordförande i Östergötlands spelmansförbund, skulle hon i samband med en spelmansstämma i Slaka leta reda på vad det fanns för musik från trakten.
– Vi hittade massor!
– Det var ingen helt okänd, men däremot en anonym repertoar. Jag fick förmånen att leda ett Leader-projekt (ett EU-projekt) för att samla in materialet och att göra musiken känd för flera människor. Musiken från Slaka, som har skrivits ner under 1800-talet, består av medeltida ballader som är ett slags sjungna berättelser och sånglekar som kan vara så gamla som från förkristen tid.
Projektet resulterade i en bok, "Källan i Slaka", som kom ut 2014. Den handlar om repertoaren, i boken finns också noter, sångtexter och en skiva.
Marie vill sprida intresset för folkmusikskatten, bland annat genom framträdanden på spelmansstämmor och folkmusikfestivaler med vokalensemblen Bessman – fyra kvinnor som bor på lite olika håll, men som träffas regelbundet för att sjunga tillsammans.
– Vi laborerar med våra röster. Om rösten själv får sätta agendan, utan att förhålla sig till instrument, vad kan den göra då? Vi är ett äventyrsröstgäng!
– Ett sätt att föra ut musiken var också när jag fick en egen radiodokumentär på en timma i P2, ”Fina läskiga sånger”, som sändes i januari i år. Oj, säger Marie, nu blev du visst lite imponerad ...
Det är inte bara sång i Maries liv utan också musik och hon komponerar och hanterar åtskilliga instrument.
– Men jag tröttnade på att bära omkring på stora instrument, så numera blir det gitarr och harpa. Ja, liten harpa alltså.
Marie har verkat som frilansare hela sitt yrkesliv. Ett återkommande uppdrag är dock att undervisa i sång- och repertoarkännedom på Lunnevads folkhögskola och hon undervisar privatelever i sång och harpa. Tidigare har Marie även varit engagerad inom Östgötamusiken och gjort arrangemang åt Östgöta Brasskvintett.
– Men min upplevelse är att konstkassan krymper och att det hårdnar kring kulturen.
– Jag försöker fortsätta som jag alltid gjort, jag kör på och ger av det jag har!
