På 70-talet slog Östgötabugg upp dörrarna för först gången. Det var Lindas pappa tillsammans med en partner som startade dansföretaget. -82 blev Lindas mamma en del i företaget och när de fick sin dotter några år senare var det självklart att lilla Linda också skulle börja dansa.
– Jag var med på många kvällar och sprang mest omkring. Så småningom blev det till dans. Jag hade liksom inget annat val än att bli en danstjej, säger Linda glatt.
Faktum är att Linda inte har gått i någon ordentlig danskurs.
– Pappa har väl tragglat steg men egentligen har jag lärt mig genom att bara vara med. Dansen har gått i arv kan man väl säga.
Att det blev just bugg är inte så konstigt i och med att det alltid har varit det naturliga i familjen. Men Linda har provat på flera olika danser. Salsa, kizomba, vals…
– Jag har nog provat på det mest, men hela tiden kommit tillbaka till buggen eftersom jag är uppvuxen med den.
Hon har drivit företaget sedan 2000-talet samtidigt som hon jobbar på Ticket resebyrå. Men just nu är hon mammaledig - i alla fall från resebyråjobbet. Under sommaren är det nämligen fullt upp på dansbanor runt om i Sverige.
– Jag åker på flera dansfestivaler och danskvällar. Det finns trevliga evenemang i Borensberg och Ljungsbro. Och dansveckan i Malung förstås, och dansveckan på Öland. Båda är riktigt roliga.
Att det bara spelas dansbandsmusik på buggkvällar är en förutfattad mening menar Linda.
– Lasse Stefans tillhör den äldre generationen. Idag spelar modernare dansband blandad musik, mycket av det som går på radion. Ibland gör man låtarna lite mer dansvänliga, men bara det är fyrtakt så funkar det mest.
Lindas träffade sin sambo Tommy på dansgolvet, och nu har de två små skruttar. Wilma på två och ett halvt år och lilla Oscar som bara är nio månader. Wilma, som precis kommit upp på danspaviljongen, springer runt dansbanan och avsluta sin racertur som en kanonkula rakt in i sin mamma. Linda berättar att dottern ska börja danskurs nu till hösten – bugg såklart!
Vid frågan på varför man ska börja dansa svarar Linda övertygande:
– Varför inte? Det är ju jättekul! Det ger bra motion, glädje, gemenskap och skapar enorma kontaktnät. Jag träffade en gammal elev häromdagen som verkligen underströk att hade det inte varit för dansen skulle han aldrig haft så många vänner och bekanta. Det är otroligt trevliga människor i danskretsarna.
Vad ska man då göra för att komma in i danssvängarna och gemenskapen?
– Våga ta steget, våga prova. Väldigt få ångrar sig. Lite kul är att det nästan alltid är tjejen som drar med sin kille på dansen – sedan är det killarna som inte kan sluta komma.