Benette Hammar, som fyllde 65 i somras har ledarerfarenhet från Linköpings Gymnastiksällskap, Örtomta Gois och från 1994 i Nikegymnasterna som bildades samma år. Minnena är förstås många efter närmare 50 år som ledare – hon började tidigt – och många är vännerna. Kanske är det just alla människor hon lärt känna inom gymnastiken som betytt mest.
– Det är både aktiva unga och deras föräldrar och förstås många ledare. Många gymnaster har jag kunnat följa genom åren upp i vuxenlivet, säger Benette när vi träffas och fikar på charmiga och underbart belägna Undstorp i Tjällmo som hon och maken Mats köpte 2001 som sommarställe och där hon även hållit ett antal gymnastikläger.
Värdinnan letar i minnet efter ett namn, hittar det och säger:
– Bland dem som jag har följt hela vägen och fortfarande har kontakt med så är Marie Öhman, hon hette Andersson som ung, i dag idrottsprofessor i Örebro.
En idrottsprofessor som började sin idrottsliga bana i gymnastiken, det kan nog inte bli så mycket bättre om man ser det ur gymnastikledare Hammars synvinkel. Hon menar nämligen att gymnastiken är grundidrotten i all idrott.
Tävlingsmässigt har hon varit med och hjälpt fram flera SM-medaljörer och landslagsgymnaster: bland dem hennes egen dotter Malin Hammar, Stephanie Pizzignacco, Malin Hvetlander.
Vad var alla roligast?– När Nike kom både tvåa och trea i lag-SM 2007. I alla fall var det nog det som jag blev gladast för. Sedan var det också väldigt kul när jag hjälpte till i lilla Örtomta och vi deltog i en nationell trupptävling och vann, helt otippade. Vi trodde inte att det var vi när man ropade upp oss som vinnare. Finns det ett till Örtomta, undrade vi.
Många glada miner, förstår man att det måste ha varit den gången och överhuvudtaget verkar glädjen ha följt Benette och hennes gymnaster.
– Det var ju också så otroligt roligt att åka på småtävlingar runtom i Östergötland, en sån glädje och förväntan varje gång.
Vad kommer du att sakna mest, tror du?– Gemenskapen med alla barn. Absolut.
Riktigt färdig med Nikegymnasterna är hon dock inte. Hon har enstaka timmar kvar i ett mentorskap för unga ledare.
– Jag tipsar, vägleder, hjälper till. Det viktigaste är att alla måste lära sig gymnastikens grunder. Och att vara bestämda, men vänliga och uppmuntrande.
I en intervju 2009 sa Benette att det var svårt att få tag i nya ledare. En svårighet som består.
– Så är det. Många anser sig inte ha tid och det totala engagemanget finns nog inte längre. Många gymnaster slutar tidigt också och det är svårt att få tag i de riktiga entusiasterna.
Benette Hammar har fått flera priser genom åren. Hon blev årets ledare i svensk gymnastik 2006, hon blev årets ledare på Linköpings Top 100-gala 2007 och hon fick Correns pris 2009.
– Så jag har blivit uppmärksammad och är tacksam för det. Och stolt. Jag är också jättestolt över att ha fått vara med och forma Nikegymnasterna. Jag vill framhålla Anja Jakobsson som började som praktikant vid starten och är kvar än. Vi har jobbat mycket bra ihop.
Och nu? Vad ska du göra som pensionär?– Ta vara på nuet. Fånga dagen. Umgås mer med vänner, träna, vara på landet så mycket som möjligt. Jag älskar att vara här på Undstorp, särskilt på våren och med de knotiga fruktträden i blom. Och sommaren är ju alltid underbar. Det är fint på vintern också. Nu med.
Bara att hålla med.