Perra har alltid varit en fixare och nu arbetar han bland annat som volontär på akutmottagningen på US åt Röda korset. Han ser till patienter, samtalar med dem, hämtar en tidning, serverar kaffe och smörgåsar och försöker att få dem att dra på mungiporna.
Perra har också flera uppdrag åt Veteranpoolen och arbetar bland annat på trygghetsboendet i gamla Folkets park.
Som om inte det vore nog, så söker sig Perra till servicehuset i Lambohov någon gång i veckan också.
– Där kommer pojken, säger en dam när jag kommer. Det värmer, säger Perra, snart 70.
– Min kalender är ganska full, trots att jag är pensionär.
Perras karriär började i Örebro där pappa hade en skofabrik.
– Där jobbade jag en kortare tid, men bullret och miljön passade inte mig.
I stället blev det handel för Perra. Först på skoaffären Oscaria (”det var på den tiden då damerna skulle ha service och man kröp runt på alla fyra”), sedan på RFSU:s affär Blommor och Bin.
– Den första affären var i Nyköping och det var där jag träffade Agneta. Det var på diskoteket ”Bonaparte”, jag hade långt hår och försökte imponera med min hundkoja.
Om det var det långa håret eller hundkojan som fällde utslaget vet vi inte, men Agneta och Perra har levt med varandra sedan 1970-talet.
Men Nyköping kändes för litet och när en butikschef för Blommor och Bin på Tanneforsgatan i Linköping skulle utses så blev det Perra. När Blommor och Bin avvecklades ”köpte” Perra butikslokalen och kunde inviga butiken Blondie som inriktade sig på ungdomliga damkläder. Sedan blev det mer kläder då Perra öppnade en Vera Moda-butik på Nygatan och sedan en i Ikano-huset.
Affärerna avvecklades 1996 och Perra började på Datorteket, en kommunal utbildning där Perra ”pratade mest, men lärde sig en del om datorer”. Han fick sedan erbjudande om att arbeta med intern service inom Linköpings kommun på Drottninggatan 45 och där jobbade han till pensionen 2014. Han trivdes mycket bra och fick möjlighet att utnyttja sin känsla för service.
Där utvidgades Perras stora kontaktnät, ett kontaktnät som han fortfarande har nytta av.
Men som pensionär måste man ju också ha roligt. Det har Perra i föreningen Gammeldanskens vänner.
– Vi träffade på olika restauranger. Äter smörrebröd och dricker gammeldansk. Sist tror jag att vi var 82 personer. Där hinner man verkligen att umgås.
Han umgås också gärna med sina vänner som han lärde känna redan när han flyttade till Linköping 1976.
Och apropå att ha roligt. Perra får en speciell blick när barnbarnet Saga kommer på tal.
– Hon brukar sova över hos oss. Man kan aldrig sluta att förvåna sig över barn.