Ovanför matbordet i allrummet hänger rosa ballonger.
– Det har varit barnkalas, berättar Elisabeth Algborn.
Hon började som volontär och är numera en av fem anställda. Kollegan Katarina Strömfelt fick upp ögonen för kvinnors rättigheter när hon arbetade som fritidsledare och höll i tjejgrupper. Nu är det semestertider och Elisabeth och Katarina är de enda på kontoret. Men de poängterar snabbt att det inte beror på att mäns våld mot kvinnor minskar under sommarmånaderna.
– Tvärtom brukar våld i nära relationer öka under ledigheter. Men många kvinnor tänker att de ska hålla ut lite extra eftersom sommaren ska vara en tid för familjen och då kontaktar de inte jourerna, förklarar Elisabeth Algborn.
Att ge mycket utrymme för barn på kvinnojourer är viktigt. Många lämnar en våldsam relation först när de ser hur illa barnen far. Men det kan också vara tvärtom: kvinnorna drar sig för att lämna relationen för att en rättsprocess skulle bli för jobbig och riskabel i den situationen.
– Barnen påverkas av föräldrarna. Vi vet att pojkar som ser pappa slå mamma löper högre risk att själva bli våldsutövare, och att flickor som ser deras mamma bli slagen löper högre risk att själva bli slagna i en framtida relation, berättar Elisabeth Algborn.
För att minimera den risken krävs det att instanser sätts in tidigt. Skolpersonal och vårdpersonal är två yrkeskategorier som borde få mer kännedom om mäns våld mot kvinnor, anser Elisabeth och Katarina.
– Och så är det viktigt att lyssna på barnen. En volontär hos oss som vuxit upp med att hennes pappa slog hennes mamma berättade att hon begärde ut sina journaler, och att det inte stod något där. Då är det som att hennes historia inte har hänt, berättar Elisabeth Algborn.
Utöver huvudkontoret har kvinnojouren Ellinor några lägenheter där kvinnor som lämnat en våldsam relation kan bo.
– Det handlar mycket om att ge kvinnor tid och rum att läka själva. Att hjälpa till med det praktiska gör att de kan hjälpa sig själva med att må bättre. Ofta är lugn det som behövs. Såklart finns det de som behöver skyddat boende, men det är sällsynt. De är ju inte kvinnorna som behöver bevakning och är fångar, utan männen, säger Katarina Strömfelt.
Det praktiska kan röra bankärenden, juridisk hjälp och barnpassning.
– Många är rädda för att vi ska skamma dem, men det gör vi såklart inte. Rädslan för just skam är en anledning till att kvinnorna inte söker hjälp. Förnekelse är en annan, att de tänker att det inte är så farligt som det faktiskt är. När en kvinna kontaktar oss har hon ofta blivit slagen i många år, säger Elisabeth Algborn.
Katarina och Elisabeth belyser att det inte är någon särskild typ av kvinna som faller offer för våld i nära relationer. Liksom psykisk ohälsa är det något som drabbar fattig som rik och högutbildad som lågutbildad.
– Den ekonomiska situationen kan dock ha betydelse för livet efter att kvinnan lämnat relationen. Många kvinnor lever under ekonomiskt våld, säger Katarina Strömfelt.
De berättar om en kvinna, som tagit kontakt med jouren, vars man köpt 20 bilar i hennes namn. Utan kvinnans vetskap.
– Även om kvinnan inte ens träffar mannen kan våldet fortsätta i resten av livet. Inte bara för traumat hon får leva med, utan också för att han försöker kontrollera och styra henne – med hjälp av ekonomi eller barnen, fortsätter Katarina Strömfelt.
Tycker ni aldrig att det blir för tungt?
– När jag fick barn själv tyckte jag att det var jobbigt och var lite orolig för hur jag skulle klara jobbet. Det berodde säkert delvis på gravidhormoner, säger Elisabeth Algborn.
– Det är ett tungt jobb, men det hjälper mycket att ha varandra här. Det är också mycket glädje när det går bra, säger Katarina Strömfelt.