När Elisabeth von Hofsten var 13 år gammal köpte hennes föräldrar Stångå hotell. Hon och maken Fredrik von Hofsten tog över hotellet 2006 och skötte om det i tolv år. Förra året valde de att sälja hotellet för att testa någonting nytt. På hotellet var det att sköta om ekonomin som var Elisabeths främsta uppgift. När hon för drygt ett år sedan fick jobb på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping fortsatte de ekonomiska arbetsuppgifterna genom att ta hand om myndighetens lokalhyror.
– Det är väldigt roligt att få lära sig någonting nytt. Det slet på min kropp att ha ett hotell öppet hela året och kanske bara få vara ledig en vecka på ett år. Det blev en konstant stress, men nu är det mycket lugnare. Det är ett helt annat tempo att jobba på en statlig myndighet och att kunna vara ledig på kvällar och helger.
Tillsammans med sin man har hon barnen Sara och Sebastian von Hofsten. Familjen är precis hemkommen från Provence i sydöstra Frankrike där de varit på semester i några veckor. Värme i all ära, men det är inte skönt när termometern visar upp emot 40 grader, tycker Elisabeth.
– Vi hyrde ett hus med egen pool. Det var svalkande och skönt, säger hon och skrattar.
De passade också på att besöka den Franska rivieran med städer som Cannes och Nice.
– Vi upptäckte städerna i den mån vi orkade i värmen.
Förutom att upptäcka nya platser tycker hon om att läsa. Helst blir det romaner som handlar om olika livsöden. En bok som hon rekommenderar på temat är Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. För att få ut mer av sitt läsande är hon med i en bokcirkel.
– Var sjätte vecka träffar jag sex vänner och diskuterar en bok utifrån olika frågeställningar. Det har blivit allt ifrån biografier, romaner och deckare. Eftersom alla i bokcirkeln dessutom är mammor i ungefär samma ålder har vi också mycket annat gemensamt att prata om.
Med vilka tre ord skulle du beskriva dig själv?– Den är svår. Först säger jag familjekär eftersom jag trivs att vara med familjen och mina vänner. Sedan säger jag kontrollbehov då jag vill veta vad som sker både på jobbet och hemma. Sist skulle jag säga att jag är positiv med tanke på att jag inte ser förändringar som något negativt längre och är mer öppen för spontanitet nu än tidigare.
Vad gör dig glad?– När jag sitter och spelar brädspel med mina barn, går en långpromenad med min man eller en kompis och när jag tittar på en bra tv-serie.
Helst ser hon brittiska eller danska deckarserier, men även serier som Downton Abbey och Vår tid är nu.
Vad gör dig frustrerad?– Klimatkrisen. Jag kände flygskam när vi åkte till Frankrike, men är samtidigt mer medveten om förutsättningarna för klimatet nu än vad jag var förut.
När Elisabeth drev hotell var det ofta nödvändigt att köra bil, men i och med det nya jobbet har hon börjat åka tåg till sin arbetsplats.
– Trots det känner jag mig väldigt liten eftersom man bara kan göra sin lilla del. Det är en frustration.
På söndag fyller Elisabeth 40 år, men redan i dag blir det firande. Då kommer delar av släkten och en nära vän med sin familj och äter middag.
Hur känns det att fylla 40 år?– Jag tänker på vad som hände när jag var 20 år och börjar förstå att det har gått ytterligare 20 år. Det känns som lång tid, men det är tur att jag har hunnit med att göra mycket under åren.