LINKÖPING
I grunden är Mille Millnert professor i reglerteknik. Redan under gymnasietiden i Norrköping, om en omedvetet, påbörjade han sin karriär inom den naturvetenskapliga sfären. Efter gymnasiet läste han teknisk fysik på Linköpings universitet varefter han blev erbjuden ett lektorat. Därefter rullade hans karriär på inom akademin. Han doktorerade, blev professor, för att sedan bli dekanus.
– Det har gått steg för steg – jag brukar säga att det är tillfälligheter som gjort att jag har hamnat där jag är i dag.
Och nog har tillfälligheterna varit på Mille Millnerts sida. Hans uppåtgående kurva fortsatte. Först blev han ansvarig för Y-linjen på universitetet, vilket sedermera utökades till ett ansvarsområde som sträckte sig över hela den tekniska fakulteten.
2003 tillträdde Mille Millnert som rektor för hela Linköpings universitet för att sitta där fram till 2011.
– Jag tycker att det är spännande med nya saker. Jag gick från forskning till att ha mer av en ledarposition. Att vara chef är mycket roligt, men intensivt.
Mille Millnert anser att grundutbildningen och studentlivet i Linköping är mycket bra.
– Styrkan ligger i studenterna, i vårt campus. Det är helt enkelt en trevlig studentstad som jag själv trivdes i när jag var student.
När han tillträdde som rektor kände han dock att forskningsstyrkan behövde utvecklas.
– Mindre och yngre universitet har inte lika stora forskningsresurser som äldre. Vi har varit tvungna att utveckla riktigt bra forskning för att få pengar från staten och Vetenskapsrådet.
Satsningen har gett resultat och i dag går det inte att säga annat än att styrkan ligger både i grundutbildningen och i forskningen.
Efter sina åtta år som rektor över LiU åtog sig Mille Millnert uppdraget som generaldirektör över det svenska Vetenskapsrådet i Stockholm.
– Vetenskapsrådets främsta uppdrag var att dela ut forskningsanslag till forskare. Min uppgift var att säkerställa en öppen och rättvis fördelning av forskningspengar och att sköta myndigheten på bästa sätt. Vetenskapsrådet har en nära dialog med regeringen och jag tycker att vi fick bra gensvar under mina tre år som generaldirektör.
I dag kan han inte bara titulera sig som professor i reglerteknik vid Linköpings universitet, utan även ordförande för tre styrelser. För tillfället står det gigantiska forskningsprojektet WASP, finansierat av Wallenbergstiftelsen, överst på agendan.
– Detta är nog ett av Sveriges största enskilda forskningsprojekt. Det startade 2015 och planeras fortgå till 2025 – minst. Forskningen berör i princip allt kring det nya samhället. Allt ifrån självgående bilar till AI. En stor del av projektet är att ha internationell rekrytering av duktiga professorer. Vi har redan rekryterat sex riktigt skickliga professorer.
Forskningsprojektet med Mille Millnert i spetsen kommer utbilda minst 150 doktorander där hälften både kommer från och är aktiva i industrin.
– Vi strävar efter att skapa akademisk kompetens i industrin. Linköping är värduniversitet och KTH, Chalmers, Lund och Umeå ingår i projektet. Tillsammans samarbetar vi med de tyngsta företagen i svensk industri: Ericsson, Saab, ABB, Sectra, Scania och Volvo är bara några av medverkande företag.
– Syftet är att bygga upp en plattform för att skapa kunskap i industrin. Även genom rekryteringen är målet att skapa personer med den nya kunskapen och ett nätverk mellan akademin och industrin. Men det här är långsiktigt. Vi ska inte lösa dagens problem i industrin. Vi ska lösa morgondagens.
Projektet fyller Mille Millnerts tid mer än nog, och än tänker han inte lägga av.
– Jag ska sitta som ordförande till 2019, alltså tills jag är 67.
Således blir det ingen pension lagom till 65-årsdagen.
– Att ha varit med och startat och i dag även utforma forskningsprojektet är fantastiskt. Alla jobb jag har haft har varit roliga.
Och det kanske är att ha roligt som är nyckeln till en framgångsrik karriär.
– Många studenter har frågat vad jag haft för karriärplanering, men jag har aldrig haft någon. Det handlar om tillfälligheter och att ha kul.
Att Mille Millnert blev kvar i Östergötland och LiU var inte heller planerat.
– Själv råder jag unga att inte göra som jag, men samtidigt ... det har ju gått för mig.
