Kristina Foogde gjorde sin första arbetsdag på sovavdelningen och gick för några veckor sen i pension efter 45 på Ikea.
Ikea Linköping firar 45-årsjubileum den 5 maj, bland personalen finns Kristina Foogde som har varit med sen invigningen 1977 och Thomas Schulenburg och Helene Ohlsson som började åren efter.
– När Ikea öppnade var det en enorm kö som sträckte sig ända bort till Biltema. Jag kan fortfarande komma ihåg den nervositet jag kände innan dörrarna öppnades och de första kunderna kom in i varuhuset, säger Kristina.
Vi sitter tillsammans med varuhuschefen Maria Ängsberg vid ett runt bort i ett av visningsrummen inne i varuhuset. Runt om oss finns det hundratals artiklar ur sortimentet som personalen imponerande kan utantill.
– Utöver att ha en god kundkontakt underlättar det att ha ett bra minne och ha koll på de 9200 artiklar som finns i sortimentet, säger Thomas och skrattar.
Kristina som gick i pension för tre veckor sen berättar den markanta skillnaden innan varuhuset digitaliserades.
– Förut fanns det anställda som skrev alla skyltar för hand. Vi hade även talonger för allt i sortimentet och skulle man exempelvis köpa tolv gångjärn fick man tolv stycken talonger att ta med sig till kassan där artikelnumret slogs in för hand.
Bild från femte maj 1977 när Ikea för första gången öppnade upp dörrarna till varuhuset.
När Kristina Foogde går längst gångarna efter att ha gått i pension för några veckor sen stannar nästan varje personal som går förbi och hälsar eller kramas.
Hur var det när systemet digitaliserades?
– Jag tror de var runt 1992 och då var det totalt kaos ett tag innan vi fick kläm på hur det funderade. Vi hade ett stort block med IT-information, den kallades för bibeln, säger Kristina och ler.
Alla tre medarbetare är överens om är att Ikea har en stark företagskultur och att det är en av anledningarna till deras långa anställningstid.
Maria Ängsberg är varuhuschef och berättar att det kommer bli omöjligt att ersätta Kristina, Thomas och Helene. Hon kallar dem för kulturbärare och oersättliga.
Ingvar Kamprad var i varuhuset under premiärdagen 1977. Till höger kan man se de skyltar som skrevs för hand av personalen.
– Även om det är ett stort globalt företag bryr de sig verkligen om sina anställda. Vi är som en stor familj där alla på något sätt känner alla, trots arbetsplatsens storlek är det otroligt familjärt. Det är något som Ingvar Kamprad alltid var mycket noga med, att vi anställda skulle ha det bra och att allas arbete skulle uppmärksammas, säger Kristina.
När de får frågan om de har någon speciell händelse som de uppskattat lite extra svarar Thomas blixtsnabbt.
– 9 oktober 1999, då var varuhusen öppna dygnet runt med mängder av olika erbjudanden och hela försäljningssumman gick till oss anställda att dela på. Utöver att det var otroligt generöst så var det en rolig dag. Kunderna fick exempelvis köpa en säng till extra förmånligt pris om de kom till varuhuset i pyjamas på kvällen. Det var extra många skratt den dagen, säger han och ler.
Ikea i Linköing hade en gång ett kassaroulettehjul där det vinnande kassanumrets kund fick hela sitt köp gratis.
Helene Ohlsson har uppskattat när varuhuset haft aktiviteter för de anställda där även deras familjer var välkomna.
– En av mina favoritsammankomster har varit julgransplundringarna då Lasse Ström kom och spelade. Sen gillar jag att de anställda som gått i pension samlas en gång i månaden i restaurangen och fikar tillsammans, det är fint. Har man en gång blivit en del av Ikeafamiljen så är man det livet ut.
Helene Ohlsson startade sin karriär på lampavdelningen som även är hennes favorit.
Gamla bilder togs fram inför det kommande jubileet och det blev många skratt när arbetskollegorna kollade igenom bilderna.
Alla tre har sina personliga favoritavdelningar på varuhuset, det är där de tillbringade sina allra första arbetsdagar. Kristina började på sovrumavdelningen, Thomas på mattor och textilier och Helene på lampavdelningen.
– Jag tror att man fastnar lite extra på platsen där man startade, även om vi är på olika avdelningar så får man sina favoritställen. Jag kommer ihåg min första arbetsdag här som 18-åring, jag ansvarade för mattavdelningen och jag var livrädd. Min plan var att stanna kvar över sommaren och sedan göra något annat, men det gick i stöpet. Jag är fortfarande kvar efter 44 år, säger Thomas med ett leende.