Pappa Olle var långt före sin tid. Som grabb fick Per Staffan följa med honom när han for omkring och mätte temperaturen i bondgårdarnas gödselstackar och samtidigt klurade över hur man skulle kunna effektivisera dess innehåll.
Det var på 50-talet.
En teknik som skulle utvecklas till dagens biogasanläggningar. Senare fick pappan jobb på AGA där han uppförde Sveriges första biogasanläggning på Lidingö.
Fadern fick aldrig något riktigt erkännande för sina innovativa tankar, han hade inte de akademiska möjligheterna, men sådde frön hos sin son. Kan tokiga idéer visa sig vara kloka? Till och med vara de allra klokaste?
Per Staffans nyligen framlagda avhandling är resultatet av 15 års forskarutbildning. Genom hela livet och parallellt med en yrkeskarriär på industriföretag som Saab och ABB har han hela tiden studerat och undervisat.
– Det är så viktigt med kunskap. Jag är oerhört tacksam för möjlighet att få utmana min nyfikenhet och kontinuerligt få tillgång till ny kunskap. Till alla unga vill jag säga: Studera så mycket du kan. Det gör dig smartare och får dig att fatta klokare beslut!
Avhandlingen handlar om hållbar utveckling, men främst hållbar tillväxt, inom näringslivet.
Mycket förenklat: Alla system har läckage, inga är hermetiskt tillslutna. Är läckagen positiva eller negativa och finns det några nya användningsområden för dem?
Vad ser du för orosmoln?
– Att begreppet "hållbar utveckling" blir ett modeuttryck som alla vill haka på och att det stannar där. Men vad menas med hållbar tillväxt och hur kommer vi dit? Vi måste gå djupare där och behöver långsiktiga, gemensamma mål. Om världens perspektiv är fem-sex år behöver forskningen ligga åtminstone 15 år framåt.
– Jag vill ge idéer om vad som skulle kunna vara bra företagsstrategier för uppnå hållbar tillväxt. Där ingår att ge plats även för de "tokiga" idéerna.
Svenska företag som går i bräschen?
– Sverige har många förebilder, jag tänker på företag som Ikea och ABB, men det finns många fler. Framför allt många utvecklingsföretag som väljer att våga samarbeta med de lite större
Finns det ålderism i forskarvärlden?
– Yngre har lättare att få anslag än äldre, med rätta. Men den erfarenhet vi äldre besitter och kan dela med oss av ska inte underskattas. Dessutom verkar det vara min höga ålder som gör att jag får sådan publicitet nu!
Ödmjukheten till trots arbetade Per Staffan under flera år extra som personlig assistent nattetid för att få ekonomi att gå ihop. En erfarenhet han inte vill vara utan.
– Men jag har aldrig känt mig gammal i forskarvärlden, trots att jag var 59 år när jag antogs till forskarutbildningen i industriell ekonomi vid LiU 2005. Jag rekommenderar absolut fler äldre att inleda en forskarkarriär.
Avhandlingen är bara en början, ett delresultat, och forskningen utifrån ett resursorienterat synsätt kommer att fortsätta.
– Min förhoppning är att den diskuteras vidare inom näringsliv och företagande. Framför allt hoppas jag att den kan tillföra en delvis ny dimension i kommande näringslivsforskning och för den högre utbildningen.
Per Staffan ser framför sig hur han i en mindre forskargrupp fortsätter söka breda idéer och testa "tokiga" idéer. Han ska också göra en personlig önskelista.
– Tänk om vi kan göra ett mätbart och övergripande mål för själva denna förändring av värden och resurser.
Så ingen pension för 75-åringen än?
– Nej, nej. Mina barn tyckte väl att jag kunde trappa ner, men jag kommer nog att fortsätta med detta i någon form, så länge jag lever.
För så är det ju. Tokiga idéer kan bli kloka.
75-åringens far är nog lite stolt i sin himmel ändå.