Marcus Allbäck är hemma i Göteborg och njuter av återstoden av sin längsta semester hittills som fotbollsproffs -- sammanlagt sex veckor. Under de båda första passade han på att gifta sig med sin Suzanne. Efter återkomsten från bröllopsresan till Maldiverna väntade landslagssamling och EM-kvalmatch mot Polen. En match som Sverige vann med 3--0 sedan bäste landslagskompisen Anders Svensson svarat för ettan och trean och han själv serverat mellanmålet. För övrigt hans 16:e på 32 landskamper. Dessutom räddade anfallaren som målat i varannan landskamp kvar sin klubb Aston Villa i Premier League efter att ha prickat in segermålet mot Sunderland i säsongens sista ligamatch.
-- Det blev i alla fall ett suveränt slut efter en hemsk start, konstaterar matchhjälten som fick stående ovationer från den 42 000-hövdade publiken medan de sjöng hans namn.
Kontrasten mot scenariot förra hösten och början på detta år kunde inte varit större. Det var en prisbelönt och hyllad Marcus Allbäck som i fjol sommar bytte holländska Heerenven mot engelska Aston Villa. Efter sju månader i nya klubben tvingades han dock slå fast:
-- Jag hade fått starta i tre matcher av 16. Annars var det bänken som gällde. Även om belöningen -- återvinnandet av tränaren Graham Taylors förtroende -- lät vänta på sig så kom det i alla fall till slut. I april. Mental träning, det faktum att familjen trivdes och trivs gott i Birmingham, och att mötas av unga dottern Philippas alltmer tandfyllda leenden när han återvände hem efter att ha avverkat ännu en ligamatch på bänken, gjorde att han klarade den enorma psykiska pressen, säger Marcus, som också antyder att han möjligen även mognat mer.
Av detta kan man dra den helt riktiga slutsatsen att Marcus Allbäck inte ser fram emot den förestående 30-årsdagen med någon större bävan. Skulle det dyka upp någon kris kan den knappast bli värre än den han nu har bakom sig.
-- Och efter vad jag förstått på andra så verkar risken att det ska krisa ordentligt vara större om tio år, tillägger han och skrattar.
Marcus medger dock att han sista halvåret funderat en del på vad som kan tänkas hända på andra sidan milstolpen 30 år. Till exempel hur länge han ska hålla som fotbollsspelare på nuvarande nivå.
-- För tio, femton år sedan slutade alla spela fotboll när de fyllde trettio. I dag är det ju inte ovanligt att man håller på i fem, sex år till. Men kanske vill man redan om ett par år göra något annat.
Att "något annat" är lika med "något fotbollsrelaterat" är dock ganska självklart om man heter Allbäck, har sparkat en boll framför sig sedan man var knatte och har en pappa, Stefan Allbäck, som är sportchef i moderklubben ÖIS.
Närmare i framtiden ligger dock en ny säsong med Aston Villa. Och inte minst -- en ny tränare. Irländaren David OLeary som bland annat tränat Leeds.
-- Det är snabb åtgång på tränarna i Premier League. OLeary blir min tredje tränare sedan jag kom till Villa. Jag har inte träffat honom ännu, men ser fram emot det. Han verkar i alla fall lugn och sansad, säger Marcus.
Han hoppas fromt att de ska komma på god fot med varandra redan från början. Så att han får vara med i säsongens rivstart när Aston Villa möter Premier League-nykomlingen Portsmouth borta. Det vore i alla fall en fin 30-årspresent i efterskott. Fast den slår förstås inte fjolårets förskottspresent:
-- Att bli pappa till lilla Philippa. Ingenting går upp mot det.