Åke Fyhr satsade på egen verksamhet när han blev arbetslös för åtta år sedan. I dag är han riktigt vass på att slipa knivar.
Att det döljer sig en verkstad med bullriga maskiner i Åke Fyhrs gamla, men tillbyggda garage, är det ingen som kan tro. Den vita längan har ljusblått foder runt fönstren och på flera ställen hänger blomlådor fyllda med prunkande pelargoner. Maskinerna är för tillfället avstängda och i bakgrunden hörs porlandet från en liten fontän.
-- Jag blev arbetslös 1998 och vad gör man när man är över 50 år och varken civil-ingenjör eller dataknutte? Jag tänkte att det var bäst om jag startade eget, säger han på småländska och med glimten i ögat.
Och så blev det.
Åke växte upp i Småland, men flyttade till Åtvidaberg som 16-åring för att läsa verkstadsteknik på yrkes-skolan. Han har haft flera jobb inom verkstadsindustrin, men inte arbetet så mycket med händerna eftersom han framför allt har sysslat med produktionsplanering och inköp.
-- Innan jag blev arbetslös fick jag en kund som undrade om vi kunde ta oss an ett slipjobb. Det fick mig att inse att det finns en marknad och ett stort behov av slipare.
På arbetsförmedlingen fick Åke hjälp med att undersöka marknaden. Därefter startade han slipbanden och sparkade igång verksamheten med en väldans fart.
Det dröjde inte länge förr-än han hade 150 kunder som regelbundet behövde hjälp med att få sina knivar och maskiner slipade. Och servade. Från början hade han framför allt livsmedelsbutiker och charkavdelningar bland kunderna, men på senare år har det blivit allt fler restauranger.
-- Från början räckte inte tiden för att jag skulle hinna även restauranger, men nu blir det allt färre livsmedelsbutiker som har egen chark. Tyvärr.
De närmaste veckorna lär det bli extra mycket att göra. Anledningen är den annalkande älgjakten.
-- Till dess vill jägarna ha sina knivar riktigt skarpa, men oftast kommer de inte på det förrän det nästan är dags att börja jaga, säger Åke och slipar till en kniv som han sedan drar försiktigt med utefter armen så att fjunen rakas av.
-- Så här ska en skarp kniv vara. Det är svårt att få dåliga knivar vassa, men bra knivar håller sig skarpa riktigt länge när man slipat till dem. Gamla knivar från 1930-talet som det står Eskilstuna eller Mora på kan vara guld värda.
Åke börjar plötsligt berätta om hur det var i gamla tider, när skärsliparna cyklade från gård till gård för att slipa knivar åt folk.
-- De hade en anordning på cykeln som de använde när de slipade knivar. Jag har försökt få tag i en sån där gammal luffarcykel, men än har jag inte hittat någon. Det skulle vara roligt att bygga en modell som jag kunde ta med till kulturdagar och marknader för att visa hur det gick till förr i världen, säger han och berättar att han varje år brukar medverka på hantverksdagen vid Svindla kvarn i Högsby i närheten av Oskarshamn. Fem år i rad har han även varit med på Östgötadagarna i Falerum.
Mestadels jobbar han dock hemifrån, utan på måndagar som han ägnar åt kundbesök.
-- Först var jag lite tveksam eftersom jag var rädd att jag skulle få gå ifrån och hjälpa till med annat under arbetstid, men så har det inte blivit, säger Åke som istället verkar väldigt nöjd med den service han får från hustrun.
-- Nu är det i stället så att hon fixar frukost till klockan nio.
-- Och så håller hon reda på mig, förstås, tillägger han och blinkar med ena ögat.