Bilar.
– Cirka 20 registrerade, svarar Jimmys son Maximus, tio år, i pappas ställe när jag frågar hur många bilar hushållet förfogar över.
– Plus några till, tillägger han efter en stunds betänketid.
Jimmy skrattar.
Motorintresset har alltid funnits där. Jimmys far var bilmekaniker och familjen Joge startade så småningom tillsammans den firma som nu finns i Finspång och där Jimmy i dag arbetar som en av tre ägare tillsammans med sina två bröder Björn och Patrik.
– Jag skruvar en del men det är jag som planerar, sköter inköp och sådant, säger Jimmy blygsamt.
– Han är helt enkelt chef, säger frun Emmy och knuffar till sin man lite lätt.
Men chef verkar inte den lågmälde Jimmy vilja framstå som. Vinnarskallen kommer dock i gång när han sitter i en rallybil.
Som barn körde han cross, senare lite folkrace. I slutet av 90-talet började han med rally, i Volvo original. Han avancerade snabbt och blev under fem säsonger fabriksförare för Peugeot i högsta klassen och körde en WRC-bil, vilket uttyds World Rally Car.
Jimmy kan bland mycket annat räkna in fyra SM-guld, varav ett i juniorklassen, samt fyra silver och en bronsplats.
– Mellan 2004 och 2007 deltog jag i VM-tävlingar i Italien, Spanien, Finland, Tjeckien och Ryssland. Och i Svenska Rallyt förstås.
Från 2008 till 2013 var han sin egen, med ett 60-tal sponsorer, fyra-fem mekaniker och andra medhjälpare.
– Samtidigt hade jag ju familjen, firman i Finspång med långa arbetsdagar och ett hus som vi höll på och renoverade.
Det blev lite mycket.
Våren 2013 låg Jimmy tvåa i SM efter de två inledande tävlingarna och det spekulerades i om det skulle bli ett femte SM-guld.
Då meddelade han att han nu skulle avsluta sin rallysatsning.
– Det är ju inte bara att sätta sig och åka. Det är så mycket runt omkring som ska fungera, att underhålla bilen, att få ihop sponsorer och att hålla dem nöjda.
Allt kringjobb får man som okunnig en inblick i när Jimmy även beskriver hur man två gånger före tävling kör sträckan tillsammans med sin kartläsare och gör noteringar om varenda kurva, hur tvär eller måttlig den är, om annat som finns vid och på vägen, om backar och krön. Och hur detta överförs i ett kod- och sifferspråk.
– Jag var tvungen att ta bort något. Och jag kunde ju inte ta bort familjen eller jobbet.
Men han tävlar en del ändå ibland, på en lite blygsammare nivå.
– Jag har hållit på i ett och ett halvt år och gjort i ordning en Volvo 940 för grupp H-klassen. Men det är ingen tidspress där. Kanske blir det åka i år. Det skulle ju bli ett 20-årsjubileum i så fall.
Familjen och firman får ta sin tid. Sonen Maximus kör cross och det råder ingen tvekan om att vi i framtiden kommer att få höra talas om rallyesset Maximus Joge. Intresset har gått i arv.
Och dottern Molly, sju år, rider. På gården byggs ett stall.
Farten och spänningen är det självklara han nämner på frågan om vad som driver en att köra fort på livsfarliga småvägar.
– Men det är mycket runtikring också. Som att tävla i San Remo till exempel. Det blir ju en upplevelse att vara på en sådan plats, gemenskapen med teamet och även med konkurrenterna.
På sista sträckan i SM-rallyt i Linköping 2006 körde Jimmy av vägen ut på en åker och var nära att missa det guld som alla trodde var klart. Hur känner man i ett sådant ögonblick?
– Man känner inte och tänker inte. En naturlig instinkt är ju att bromsa men är man rutinerad har man skaffat sig en annan instinkt: att backa, komma upp igen, undvika stenar och dra på.
Jimmy kom trea i den tävlingen men vann totalt.
Ute i det stora garaget står bland annat en Dodge, årsmodell 1929, och den hörde till gården, och en imponerande Epa-traktor från 1939 som Jimmy och Maximus hämtade i Uppsala strax före nyår. Dessutom finns på annat håll bland annat en Saab, tvåtaktare, en Chevrolet -55 i originalskick på vinterförvaring och lite annat smått och gott.
Vi tittar in i garaget och där står dessutom en Volvo PV som för en oinvigd bara verkar vara rostande skrot.
– Den ska nog kunna rulla ut och besiktigas om ett par veckor, säger Jimmy Joge lugnt.