Hans arbetsrum är både ett labb och en undervisningssal, och den är större än de flesta andra arbetsrum - vilket sticker i ögon hos vissa på universitet enligt Fredrik. Å andra sidan är det inte alla andra forskare som behöver en liten fotbollsplan i sitt arbetsrum, eller åtta små robotar heller för den delen.
Fredrik Löfgren är i dag ett välkänt namn i Sverige. Efter att ha deltagit i Genikampen och Talang har allmänheten fått upp ögonen för den unge robotentusiasten. För robotnördar har han dock länge varit i rampljuset.
2011 började Fredrik studera programmet teknisk fysik. Trots att han är så pass teknisk begåvad har han aldrig tagit någon examen.
– Jag har ingen kandidat, ingen magister, ingen master, ingenting. Jag tycker inte om att plugga och jag har underkänt i en massa ämnen. Men jag tycker om att lära mig saker. Tyvärr har skolan en tendens att döda intresset för vissa, tycker Fredrik.
– Jag vill testa, leka mig fram och ha roligt.
Hela sitt liv har Fredrik känt att han har varit före de andra kamraterna. Vid sju års ålder började lilla Fredrik programmera och bygga robotar. Mellanstadiet fylldes av trigonometri som följdes av linjär algebra.
– När jag var tolv började jag experimentera med robotar och enklare reglertekniska applikationer. Jag har jobbat med såpass många olika system (fram till idag) att jag har en intuitiv känsla för hur jag ska ställa in olika parametrar vid programmering. Medan andra räknar och ställer upp formler går jag bara på intuition - vilket inte fungerar på en tenta - trots att det blir rätt.
Hur han kom att bli anställd av universitetet och få tillgång till ett helt eget (stort) labb började när han, som gick sitt första universitetsår, ställde upp i en programmeringstävling – vilken han vann. När en etta som går linjen teknisk fysik besegrar femmor som läser Datavetenskap höjer universitetet på ögonbrynen.
Fredrik kallades in för samtal, misstänk för fusk. Men tydligen tog samtalet en helt ny vändning. Det tog inte lång tid därefter innan universitetet ringde upp Fredrik och frågade om han inte skulle vilja vara med i att bygga upp ett robotlabb.
I sex år har Fredrik Löfgren arbetat på Linköpings universitet. Han är anställd som amanuens och har som primär uppgift att undervisa. Normalt är han dock i sitt labb mellan 8 till 20. Mycket jobb som görs i labbet är obetalt arbete. En 3D-printer och en slags självflygande mojäng är bara några av hans privata saker som står i labbet men finns där för studenterna.
Oppfinnar-Jocke – det kanske borde vara Fredriks mellannamn. Hemma har han tillverkat talande mattor som säger till när de är smutsiga, ett kylskåp som talar om när det är tomt, luckor som kan öppnas av sig själva, automatisk blomsterbevattning av en liten kamera och fuktmätare… Enligt Fredrik kan och bör robotar gör allt som är tråkigt och som kan skapa konflikter.
– Så fort jag och min flickvän börjar kivas över något, som att gå ut med soporna, skriver vi ner att detta ska vi se till att robotarna ska kunna.
Fredriks flickvän är nämligen också robotutvecklare, men hon forskar på social acceptans mellan robotar och människor.
När Fredrik var nio år var han med i sin första tävling för barn i hemmastaden Borlänge. Han och ett par kompisar ställde upp med en Legorobot och kom överlägset – sist.
– Men det var kul!
Hans första internationella tävling ägde rum 2006 då han i en Skandinavisk final kom på 20:e plats. Tre år senare, 2009, gjorde Fredrik internationellt genombrott. Han kvalade till VM i Österrike vilket resulterade i en femteplats. Samma år kvalade han även in till OS i Korea där de kom 2:a. VM i Istanbul 2011 slutade även det med en silvermedalj.
Nu på fredag bär det av till fotbolls-VM. Frågande blickar besvarar han med,
– Jag känner bara till ett fotbolls-VM – robot fotbolls-VM.
På planen ska sex tjej-robotar kämpa för ett guld.
I labbet finns tre tjej-robotar som spelar i landslaget, tre kill-robotar som mestadels lagar mat (varför inte gazpacho?) och två hen-robotar. Samtidigt som VM-går av stapeln är Fredrik huvudarrangör för Junior-VM. Många robotar i luften.
Fredrik är väldigt engagerad och vill uppmärksamma så kallade särbegåvade barn.
– Särbegåvad handlar inte om de som är svaga, utan om de som har särskilda begåvningar. Barn som har lätt för att se mönster, vilket nödvändigtvis inte behöver betyda att de har lätt i skolan.
– Skolan ger dem inte tillräckligt med stimulans eller svåra utmaningar, menar Fredrik, vilket kan leda till att de mår dåligt, blir introverta eller utåtagerande och ibland till och med, av ren tristess hamnar snett och gör dumheter.
Orsaken till att Fredrik är så pass engagerad i särbegåvade barn- och ungdomars utveckling och stimulans är för att han själv kan spegla sig i dem.
– I förskolan började jag läsa medan de andra inte kunde alla bokstäver. I första klass började jag programmera. Skolan blev tråkig. Under mattelektionerna satt jag och drömde om svårare matteutmaningar. Ibland påpekade jag att det läraren sa inte stämde, vilket möttes av svaret ”ibland måste man förenkla…”.
Jag ville inte ha en förenklad verklighet.
Fredrik har haft tur. Hans föräldrar har varit är och förstående. Ibland kanske lite för förstående när han ledde ström genom sin lillasyster …
Idag är Fredrik ute och föreläser ideellt för bland annat skolor om särbegåvning. Han medverkar även i en rad barn- och ungdomsevenemang så som ”RoboCup Junior” – junior-SM i robotik där han är huvudarrangör, ”Finn upp” där han sitter som domare och ”Teknikåttan” där han agerar konferencier.
– Ungarna älskar att träffa likasinnade. På mattekollon sitter de uppe hela nätterna och diskuterar kardinaliteter på oändligheter, säger Fredrik med förtjusning
– Det jag säger fastnar på en gång, de memorerar det inte bara, utan fattar och kan använda det – dra slutsatser. Det är en jättehäftig situation att vara med om.
Oppfinnar-Jocke och Fredrik har förutom uppfinningsrikedom och näst intill futuristiska hem, en sak gemensamt. De gillar att göra, se det funka och sedan ställa projektet år sidan för att hitta ett nytt. Patent och kommersialisering är inget för Fredrik.
I framtiden ser han att robotar i hemmet blir mer vanliga – lite som i SVT:s produktion Äkta människor. När, är dock svårt att säga, menar Fredrik. Först ska vi gå ut med sovande lilla robot-Elsa i rosa klänning. Väl därute kanske hon vill klättra lite i trädet utanför LiU.