Ulla Flyger fyller snart 104 år och trivs i sitt eget sällskap. Födelsedagen firar hon med hemtjänsten som hon tycker mycket om.
Ulla Flyger föddes i Västervik 1917, växte upp på Vesta rökeri som var beläget på Strömsholmen i Västervik. Hon var det äldsta barnet och hade två systrar och två bröder. Hon har levt ett minst sagt innehållsrikt liv.
Ullas mamma Elsa var bara 19 år när hon gifte sig med Ullas pappa Josef Edlund som var cirka 20 år äldre. Det var mamma Elsa som Ulla kunde ty sig till.
– Min mamma var enastående, en fantastisk mamma och vi hade en mycket nära kontakt, henne saknar jag enormt, säger Ulla och kommer osökt att tänka på en anekdot rörande sin mor som hon gärna delar med sig av:
Ullas pappa hade nyligen gått bort och hennes mamma bodde ensam och hade det lite knapert så hon tog emot hyresgäster.
– Då kom det plötsligt ett par och flickan såg ut att inte må så bra. Mamma fattade tycke för flickan och tänkte att så ska man inte behöva ha det, säger Ulla.
Ulla berättar att hennes mamma gått till polisen och frågat vad hon kunde göra för att hjälpa den stackars flickan. Flickan som var i tjugoårsåldern blev kvar hos Ullas mamma i flera år och hon tog väl hand om henne och uppfostrade. Detta eftersom hon blev så förtjust i henne och ville hjälpa henne berättar Ulla.
– Jag tycker att det är en så rörande historia. Mamma kände för folk som inte hade det så bra, säger hon.
Ulla flyttade tidigt till Stockholm där hon studerade på Bar-Lock institutet. Hon lärde sig bland annat stenografi och maskinskrivning.
Ulla Flyger tycker om Marilyn Monroe och många tyckte de var lika när hon var ung.
Därefter fick Ulla anställning på försäkringsbolaget Hansa där hon jobbade med bland annat bilförsäkringar för att sedan arbeta på FOA. Efter detta bytte hon inriktning helt och började som preparatris på Karolinska institutet.
På 1940-talets mitt träffade Ulla sin blivande make Gösta Flyger som var neurokirurg i Stockholm. De träffades hos gemensamma vänner på en bjudning i Stockholm. De fattade snabbt tycke för varandra och gifte sig.
De levde ett spännande liv fyllt av resor. Bland annat en till Kairo där de arbetade under ett halvår. Ulla berättar att en världsberömd hjärnkirurg från Stockholm öppnade en klinik i Kairo och den övertog hennes man.
– Det var underbart att bo där för när man kom ut på morgonen var det alltid underbart väder och man hörde kamelerna som pinglade på gatorna och jättedyra bilar som körde fram och blandningen av det var så fantastiskt.
Ni levde ett liv utan barn, var det självvalt?
– Det blev bara inte så men det var inget vi sörjde. Eftersom jag inte hade barn så hade jag mer tid. Jag kände aldrig för att skaffa barn. När jag jobbade på histologen hade jag så många elever att jag tyckte jag redan hade så många barn och de såg väl mig som hälften mamma.
Ulla Flyger tror att hennes långa liv beror på starka intressen. Klänningen hon bär har hon själv sytt, inspirerad av en liknande hon såg på NK.
När man levt ett så långt liv har man också hunnit förlora många nära och kära. Hon har dock aldrig fastnat i vare sig ältande eller sorg utan blickat framåt och försökt att fokusera på vad hon själv kan göra för att hjälpa andra. Något hon säger att hon fått från sin mamma.
– Tack vare mitt intresse för att göra människor glada har det hjälpt mig själv när jag burit sorg, jag fastnar inte utan går vidare, man måste se vad man kan göra för andra.
Vad tror du kommer när vi är färdiga här på jorden?
– Jag tror inte det händer så mycket, jag tror att alla känslor och allt planar ut. Jag har levt så intensivt i mitt liv så jag känner att det är inte fel att livet bara sinar ut, jag förväntar mig inget mer, säger Ulla.