Hemmet ligger i skogen nära Strålsnäs. Ekeberg Norrgård, som är Helénes barndomshem, är likt en Bullerbyidyll, med böljande gröna ängar, betande åsnor, odlingar, ett 1700-talshus vid sidan av den vackra huvudbyggnaden.
Allt detta ska de lämna i oktober. Dock inte obebott; några av barnen kommer att bo här. Men de sex åsnor och cirka tio papegojor som hör till gården måste få nya hem. Påfåglarna får dock vara kvar.
– Det gäller att hitta bra hem till dem, säger Lars om de bevingade vännerna, två stora, färggranna fåglar, varav en ara, och ”sex-åtta mindre papegojor.”
Det var en pojkdröm för Lars, som fick den blågula aran Felix i 50-årspresent.
Heléne har avtackats som diakon i Mjölby, en tjänst hon haft i flera år. Lars har efter tio år slutat som pilgrimspräst vid Pilgrimscenter i Vadstena.
Den 1 oktober tillträder de båda varsin tjänst vid Svenska kyrkan i Torrevieja, Spanien.
– Vi trivs fantastiskt bra med våra jobb. Jag har Sveriges bästa prästjobb, säger Lars, vars verksamhet som pilgrimspräst i Vadstena innebär att han tillsammans med medarbetarna tar hand om och ansvarar för de i genomsnitt – utslaget över ett år – 1000 besökare per dag som uppsöker Klosterkyrkan, svarar för kurser, retreater, pilgrimsvandringar på Omberg, vandrarhemsverksamhet.
Heléne instämmer. Hon älskar sitt arbete i Mjölby, där hon som diakon i praktiken arbetat mycket med social verksamhet, ofta ren krishantering.
– Mjölby är ingen storstad men det finns många problem under ytan, säger hon.
Så varför nu bryta upp?Det framgår att paret Cederlöw inte är två vanliga kyrkans tjänare, om nu sådana finns. Båda brinner för att göra nytta, gärna med hjälp av lite ovanliga idéer.
Lars talar om att konkretisera budskapet.
Och han lovordar därför sitt arbete vid Pilgrimscentrum:
– Där kan man gå utanför kyrkans traditioner, bokstavligen verka utanför murarna, säger han.
– Då kan man inte vara konservativ.
För cirka 30 år sedan arbetade både han och Heléne under två år vid svenska kyrkan på Kanarieöarna. Det är en anledning till att de vill återvända till utlandet.
– Tjänsterna utlystes i april och vi kände att det var dags att göra det här nu. Vi har en längtan efter att arbeta utomlands i samma anda som här hemma. Jag tror att vår Herre leder oss, vi är kallade, säger Heléne.
– Det rör till det för oss, men det är rätt tidpunkt att bryta upp nu. Barnen är stora, vi är inte för gamla än och man ångrar ju aldrig det man verkligen gör, bara det man aldrig gjorde, säger Lars.
– För många människor låter det orimligt att göra så här, säger Heléne.
– Men vi vill ha utmaningar, livet får inte bli slentrian, säger Lars.
På turistorter finns ett stort behov av mötesplatser, det som kyrkan var förr i tiden, en naturlig del av livet, menar Lars och berättar om hur vanligt det är att kriser uppstår bland dem som kommer för att semestra och mycket kanske inte blir som man har tänkt sig. Konflikter blossar upp, små olyckor sker, alkoholintaget går över styr.
– Då söker man sig till svenska kyrkan.
I området där Lars och Heléne ska verka i Spanien bor 30 000 svenskar permanent. Sedan tillkommer alla turister. Det händer mycket.
– Kyrkan i Torrevieja räcker inte till, den är alltid fullsatt. Vi ska vara med och utforma en ny kyrkolokal i en före detta restaurang, berättar Lars.
Paret Cederlöw arbetade förut i Boxholm och startade 2004 projektet ”Ro för livet”; ett exempel på att tänka utanför boxen, om än innanför kyrkan. Projektet hade, och har fortfarande, som syfte att utveckla och möjliggöra insamling till cancerforskningen vid US i Linköping.
Det hela startade med ett båtbygge, ett så kallat sommaskepp byggdes och skulle ros lika många meter som antalet insamlade kronor.
– Det blev en halv miljon kronor och båten roddes från Drottningholm i Mälaren till Malexander, av cirka 400 olika roddare, berättar Lars och Heléne.
Pengarna går direkt till cancerforskningen och i dag har cirka fyra och en halv miljon kronor samlats in, vilka tas emot i en fond vid US.
Kanske ett bra exempel på konkretiserande av budskapet.
Ett annat är varför paret Cederlöw skaffade åsnor.
– Först hade vi får för att hålla ängarna öppna men sedan kom tanken att sätta upp ett levande julspel, avslöjar Lars.
– Folk kunde få komma till ett riktigt stall – med åsnor och allt. Vi tänkte ta inträde och det skulle gå till ”dem som vandrar i mörkret”.
Lars och Heléne Cederlöw kommer åter hem till gården efter fem år. Längre får man inte arbeta i Spanien utan att bli spansk medborgare.
Då kanske det levande julspelet i Ekeberg Norrgård blir av. Men först Torrevieja alltså. Redan den 5 oktober har Lars sin första vigsel där.