Bengt, eller Bengan som han kallas av sina elever, är en mycket aktiv föreningsmänniska. I sin ungdom var han aktiv i scoutkåren, och i skolans idrottsförening var han kassör. I Finspångs AIK började han ganska sent, först som 15-åring.
-- Jag var en stadig typ, så jag började med kulstötning. Det var träning tre dagar i veckan, säger han.
Bengt Andersson är född och uppvuxen i Risinge i Finspångs kommun. Efter studentexamen 1962 flyttade han till Stockholm för att läsa till gymnastiklärare på GCI, gymnastiska centralinstitutet, som numera heter idrottshögskolan. Och från 1966 har han arbetat som idrottslärare på Hällaskolan i Borensberg.
Bengt Andersson har sysslat mest med kastsporter. Han blev svensk skolmästare i diskus 1961. Samma år blev han trea i junior-SM. Men också kortdistanslöpning och längdhopp har han tränat, dessutom ställt upp i några tiokampstävlingar.
Den mesta tiden har dock gått åt som ledare. Han började redan som 18-åring att träna yngre ungdomar i Finspång.
Men 1971 slutade han som ledare i Finspångs AIK.
-- Det blev för långt att åka emellan. I stället startade jag friidrottssektionen i Borensbergs IF. Den hade legat nere sedan 50-talet, säger Bengt Andersson.
Han har varit ledare i över 40 år, varav de senaste 30 åren i Borensbergs IF.
-- Under 20 år var jag också utbildningsledare i Östergötlands friidrottsförbund och kursledare i Östergötlands idrottsförbund. Men jag fick trappa ned det, jag hann inte med både förbunden och idrottssektionen i Borensberg, säger han.
Bengt sjunger sedan 20 år också basstämma i kören Vågspel där också hustrun Ann-Britt är med.
-- Vi håller på att repetera inför vårkonserten nästa lördag. Genom kören har vi också fått mycket kontakter utomlands, säger Bengt.
För sex år sedan fick han möjlighet till fortutbildning och läste tyska ett år på Linköpings universitet. Nu undervisar han i både gymnastik och tyska på Hällaskolan.
-- Som 55-åring var jag först lite skeptisk att sätta mig på skolbänken igen och drog på det länge. Men kroppen säger ifrån, normalt sett klarar man bara 15 år som gymnastiklärare, säger han.
-- Min första kull gick ut 1968, och snittet ligger någonstans runt 320 elever per år, så det har blivit några stycken genom åren.
Hustrun Ann-Britt berättar att Bengt har ett fenomenalt minne för namnen på eleverna och i vilken klass de gått och vilket år de gick ut högstadiet.
-- Jag har som mål att lära mig alla namn. Men ibland händer det att jag blandar ihop namnen på mormor, mor och dotter, då får man ta till efternamnet, säger Bengt.
Genom skolan, kören och idrotten har han fått ett stort socialt kontaktnät.
-- Men 60-årsdagen ska jag fira med familjen, säger Bengt Andersson.