Gården har två katter som båda är väldigt gamla. Maggan gillar att ta hand om djur och klarar inte av att se någon fara illa. Den orangea katten räddade de från att avlivas.
– Jag borde egentligen gå ner i arbetstid men det har jag sagt till min man i över tio år nu, säger Maggan Sandstedt med ett skratt.
I mer än 50 år har hon arbetat inom psykiatrin, först inom barnpsykiatrin och nu på IFS, som är intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd, sedan 1997. Trots att hon har passerat pensionsåldern sedan länge har Maggan inga planer på att gå i pension än.
– Så länge jag själv mår bra och kan finnas som stöd för våra elever och anhöriga är det svårt att sluta, men vi har förstås ögonen öppna för att hitta en lämplig efterträdare.
Vi träffas på Sörby gård några kilometer utanför Borensberg. Hunden Lisa kommer till entrén som en gång i tiden var ett garage, men numera är en smakfullt inredd lägenhet på 100 kvadratmeter. Här på gården bor Maggan med sin man Boa sen 2012.
Sen 2012 har paret bott på Sörby gård utanför Borensberg. Här står Maggan utanför herrgården som ligger nära Göta Kanal.
– Planerna var ett generationsboende där vi skulle bo i en av flyglarna, men dottern Karin bor mestadels utomlands med sina fem barn så vi tyckte det var bättre att familjen fanns i samma hus. Vi trivs väldigt bra här, det ger ett stort lugn och varje år tar jag ut våra elever från Trappan hit och hittar på olika aktiviteter.
Trappan är en studieverksamhet i Linköping som drivs av IFS och firar 30 år nästa år.
– Vi bedriver verksamhet där vi gör många olika saker med våra elever, vi har bland annat undervisning i 15 olika ämnen och så har vi en koloniverksamhet i Valla. Vi åker även på resor och olika aktiviteter.
I över 50 år har Maggan arbetat inom psykiatrivården och kan inte se sig själv sluta jobba med det.
Vad skulle du säga är den största skillnaden på psykiatrin nu och för 50 år sen?
– Man brukar säga att det var bättre förr och till viss del håller jag med, men psykiatrin går ändå framåt. Det finns bättre mediciner nu men fler skulle erbjudas samtal i olika former då jag upplever att det finns mycket att bearbeta. Anhörigas kunskaper togs inte tillvara lika bra förr men det är bättre nu. Mycket inom psykiatrin har förbättringspotential.
Som vad exempelvis?
– Det är tragiskt med långa väntetider inom barnpsykiatrin, det är bråttom när våra unga drabbas. De personer som har behov av samhällets insatser är värda ett gott omhändertagande med personal som är engagerade. Byråkratin växer men kompetent personal till de sköra och äldre behöver förbättras.
Hemma hos paret Sandstedts bjuds det ofta på nybakat och de gillar att ha bjudningar.
Maggan tycker det är viktigt att vårda hela människan och hemma tar hon ofta emot samtal från elever som behöver olika sorters stöttning även om det inte är på arbetstid.
– Jag jobbar nästan uteslutande med stöd och att motivera, många med en psykisk diagnos har dåligt självförtroende i och med sin sjukdom som de inte kan styra över. Det är intelligenta människor som skulle kunna göra så mycket i arbetslivet om det kunde anpassas efter deras livssituation.
Vad känner du inför att en dag sluta arbeta på IFS?
– Det kan vara lite jobbigt att tänka på och även om jag borde njuta av livet som pensionär så är det här mitt kall och det är inte något som bara försvinner för att man har uppnått en viss ålder. Jag njuter av livet samtidigt som jag gör det jag brinner för, vilket är att hjälpa andra.
Maggan gillar att resa och har inget emot att jobba på semestern.
Paret har ett hus i Spanien som de gärna besöker, men även där brukar Maggan ta emot samtal från elever som behöver stöd.
– Jag ser det nog inte som ett jobb, det är därför jag har lätt att blanda arbete och fritid. Min man vet hur jag fungerar och han är själv delaktig i många aktiviteter vi gör. Han är den ständigt obetalda volontären, säger Maggan med ett leende.