– Jag hade en tjänst här som jag kunde behålla livet ut. 2008 gick jag i pension, men det blev så tråkigt att jag återvände 2012, berättar Sven-David Sandström i telefon från ett fortfarande sommarvarmt Bloomington.
Han undervisar på Jacobs School of Music i en stad av Jönköpings storlek, cirka åtta mil söder om metropolen Indianapolis.
Skolan har 1 600 studenter, grundades 1921 och är en av världens främsta musikinstitutioner. Legendaren Leonard Bernstein var här 1982 och arbetade på sin sista opera, ”A Quiet Place”. Världsnamn som violinisten Joshua Bell och dirigenten Leonard Slatkin kommer hit för att undervisa.
Och så Sven-David från Borensberg.
Han fick år 1999 jobbet som professor i komposition, i konkurrens med hundratals sökande.
– Jag undervisar numera i kör- och operakomposition och det handlar bara om individuell undervisning, jag slipper sitta på möten och allt sådant.
Jobbet är svårt men roligt, säger han.
– Det är mycket samtalande. Komponerande är en nästan oförklarlig process, man ska ju vara tonsättare; sätta toner som ska komma inifrån en själv.
Själv är han sedan länge full av toner som ska ut på notpapper. Han komponerar oförtrutet, mycket och stort tänkt, samtidigt som han undervisar.
– Jag har skrivit 50 minuter på en opera som ska bli fyra timmar lång. Den bygger på Niklas Rådströms roman ”Boken” som återberättar Bibeln. Niklas skriver librettot. Det gör vi bara för att det är så kul.
Inte nog med det, förstås. Han planerar ett stycke som ska uppföras i Norrköping, ett än så länge namnlöst verk som ska bli ”en världssymfoni”, med ljud från hela världen, och som kommer att innefatta elektroniskt framställd musik. Det ska bli 45 minuter långt och vara klart om ett eller två år.
Nyligen hade Piteå Kammaropera premiär på ”Under en kvinnas hjärta”, en opera med bara kvinnor i alla roller, och som nu är på turné i norra Sverige.
Till Martin Luther-jubileet har han skrivit ”A Luther Symphony for baritone and orchestra”, vilken framfördes i Storkyrkan i Stockholm förra lördagen.
Så där håller det på.
I Per F Bromans bok om Sven-David Sandström, som kom 2013, tar verkförteckningen upp 18 sidor, och det är bara ett urval.
– Ja, och jag är mera produktiv nu än någonsin förr, säger han.
– Jag klarar inte att bara vara pensionär och jag tycker inte om det jag uppfattar som åldersdiskrimineringen i Sverige, åtminstone i vissa yrkesgrupper. Här i USA hedras man ju äldre man blir, och får till och med högre lön.
Men Sverige är ändå fortfarande hemma, han och hustrun har numera en lägenhet i centrala Stockholm efter att ha gjort sig av med huset i Saltsjö-Boo. Och till födelsedagen kommer han hem.
– Det blir fest i Berwaldhallen med många vänner och kolleger, men inte förrän den 11 november.
Den helgen uppförs hans nya pianokonsert ”Five Pieces for Piano and Orchestra”, med pianisten Peter Friis Johansson som solist. Verket är beställt av Göteborgs Symfoniker.
Blir det något besök i hemtrakterna?– Jag har alltid lust att komma till Borensberg och för inte så länge sedan var jag där på ett folkskolejubileum, men det är ju svårt att hinna med sådana avstickare.
Sven-David växte upp i ett hus precis vid bron över kanalen, mitt emot Göta Hotell. Pappa Sven var urmakare och grundade sedermera Urmakarskolan i Borensberg, sedan länge flyttad till Motala.
I Per F Bromans bok berättar Sven-David att hans första ljudlandskap var urverkens; gökur och pendyler som klämtade och slog i otakt varje timme. Ljud som sommartid blandades med klockklangen från broöppningar när kanaltrafiken var i gång.
I en intervju från 2013 berättar Sven-David att han med värme och glädje ser tillbaka på sin barndom i Borensberg. Det var en sträng, frikyrkligt präglad uppväxt med många regler. ”Det var så självklart när man levde i det. Jag fick en tillit och trygghet som gjort mig till en helt orädd människa.”
Sven-David sjöng i ungdomskören i Borensbergs baptistförsamling. På gymnasiet i Motala växte musikintresset och i Walfrid Nilssons bokhandel köpte han noter och partitur och började drömma om den stora världen.
I samband med militärtjänsten i början av 1960-talet började han studera musikvetenskap och konsthistoria i Stockholm, samt komposition vid Musikhögskolan, och fortsatte att sjunga i kör.
Det internationella genombrottet kom 1972 med orkesterverket ”Through and through” och sedan har produktiviteten varit konstant.
Från pappa urmakarmästaren fick Sven-David Sandström också med sig det som präglat honom hela livet: drivkraften att totalt behärska ett hantverk.
Ur intervjun från mars 2013:
”Det har jag från pappa: man ska göra allting ordentligt och det ska bli färdigt.”