Mellan vissa människor stämmer det på en gång. Så var det för Venita Bern-ström och Jenny Bengtsson -- de fann varande direkt när de träffades på lekskolan Blåklinten i Tjällmo.
-- Vi var de tuffaste tjejerna i hela klassen och styrde och ställde precis som vi ville. Stackars fröknar, säger Venita.
Jenny instämmer och skrattar åt minnet.
-- Vi brukade göra ett torn av myskuddarna och sen satt vi där uppe och spelade skitgubbe med en minikortlek.
Tjejerna blev snabbt så gott som oskiljaktiga och det räckte inte för dem att träffas på lekis.
Ofta följde de med var-andra hem från skolan och om de inte gjorde det så hann de knappt hem förrän de slängde sig på telefonen och ringde till varandra. Jennys familj blev Venitas familj och tvärtom. De tycker själva att de nästan blev som systrar.
-- Efter lekis hamnade vi i samma klass och gick tillsammans i skolan ändå upp till nian. Vi var tighta hela tiden och fortsatte att vara tuffa, säger Jenny.
-- Från och med att vi gick i trean tog vi ledigt från skolan en dag varje december för att själva åka in till Linköping och handla julklappar. Förutom jul-klapparna var lunch på McDonalds och godis på Jamjam måsten den där dagen, säger Venita och tillägger att deras fröknar inte var så förtjusta i shoppingledigheten, även om föräldrarna helt och hållet var med på att flickorna gjorde så.
Det går inte att ta miste på vänskapen mellan Venita och Jenny. De ler mot var-andra, skrattar mycket och verkar veta vad den andra ska säga innan den hunnit öppna munnen.
-- Jag har ingen annan som jag varit vän med så länge som Jenny. Trots att vi egentligen inte träffas så mycket längre.
Från att ha levt rätt så lika liv, förändrades allt efter nian. Jenny började läsa på livsmedelsteknisk linje på Ljunkan och flyttade till Linköping. Venita bodde kvar i Tjällmo, men började arbeta i blomsteraffär i Borensberg. Efter Ljunkan åkte Jenny runt och jobbade, bland annat som kock i Smögen, kallskänka på Fårö och på Finlandsbåtarna. Venita flyttade till Grytgöl tillsammans med pojkvännen från högstadiet och fick jobb i Finspång.
Efter några år strålade de på nytt samman i Tjällmo. Venita flyttade tillbaka när förhållandet tog slut. Jenny tog med sig kärleken Mikael som hon träffat på Finlandsbåten och tog tillsammans med honom över Tjällmo gästgiveri. Men även om Venita och Jenny återigen bodde på samma ställe såg deras liv helt olika ut.
-- Vi träffas som sagt egentligen inte så mycket längre. Ibland händer det att vi ringer till varandra ett par gånger i veckan, men det kan också gå ett par månader utan att vi hörs av, säger Venita.
-- Men det gör ingenting, påpekar Jenny. Det finns inga krav mellan oss. Vi vet att vi alltid finns där för varandra och när vi träffas så är det som om det vore i går.
I dag bor Jenny i Linköping och driver Kanalkrogen i Berg tillsammans med Mikael. Venita arbetar på Markan i Kvarn. Hon och hennes sambo Aron har köpt hus i Tjällmo och senare i sommar ska dottern Disa, 5 år, få ett syskon.
-- Jag har mitt och Jenny har sitt, men det är en otrolig trygghet att veta att hon finns. Vänner som hon växer inte på träd.
Jenny nickar instämmade.
-- Vi kommer att vara vänner tills döden skiljer oss åt.
LINDA H AXELSSON