Vi träffar Bengt Häger vid Vreta Klosters kyrka. Det är en miljö han tillbringade mycket tid i som Östergötlands länsantikvarie och där han fortfarande är engagerad som sakkunnig nu när Klosterhuset ska förvandlas till museum.
Att få den nyblivne 75-åringen att prata om sig själv är inte helt enkelt, visar det sig. Samtalet bär allt som oftast iväg i långa, engagerade utvikningar om allt från 1100-talskungen Inge den äldre – som ligger begravd i kyrkan – till klosterordnar och byggteknik.
– Titta på den där gamla muren. Den är byggd i opus spicatum, en gammal romersk byggteknik där stenarna läggs i fiskbensmönster, berättar han entusiastiskt.
Bengt blev Östergötlands länsantikvarie 1991. Då hade han hunnit studera arkeologi, konsthistoria, etnologi och arkitektur – bland annat. Han hade arbetat som arkeolog vid Stockholms stadsmuseum och som länsantikvarie i Härnösand.
– När jag kom till Östergötland hamnade jag huvudstupa i två stora, viktiga kulturmiljöfrågor: Industrilandskapet i Norrköping och Föllingsö i Kisa, minns han.
De två ärendena toppar också listan över saker som han är mest stolt över när han sammanfattar sitt yrkesliv.
– Jag är väldigt nöjd med hur det blev i Industrilandskapet. Det kunde ha gått illa där – det fanns planer på att riva några byggnader och bygga nytt. Jag var också rädd att området skulle "gullifieras"; det är viktigt att man verkligen ser att det är just ett gammalt industrilandskap det handlar om. Kombinationen av gammalt och nytt i Louis de Geer blev ju också väldigt bra.
Odlingslandskapet kring Föllingsö säteri var nära att bli golfbana, men blev i stället bevarat.
Lokverkstaden i Motala, Hofgrens gård på Vikbolandet, Köleförs vaddfabrik i Kisa samt tennishallen och synagogan i Norrköping är andra bevarandeprojekt som Bengt gärna lyfter fram. Jag frågar om man som länsantikvarie vill bevara allt gammalt.
– Nej, nej, absolut inte, det klarar man inte. Ibland måste man riva, men då gäller det att se till att allt dokumenteras noggrant. Länsantikvariens roll är att se till att man tar hänsyn till kulturmiljön i samhällsplaneringen.
När Bengt för tio år sedan blev ålderspensionär startade han eget som rådgivare. Han blir flitigt anlitad – han har kunskaperna, kontakterna och vet hur man ansöker om bidrag, vilket kan vara avgörande när byggnader ska räddas.
– Det största projektet jag håller på med just nu är Arbetets museum, som ska renoveras exteriört. Jag har nyligen avslutat katolska domkyrkan i Hellgrenska huset i Stockholm, berättar han.
Som 75-åring arbetar Bengt ungefär 75 procent och är engagerad i flera föreningar och stiftelser. Han försöker trappa ner på åtagandena, men det går väl så där.
– Jag tar bara jobb av dem jag känner, men det drar lätt iväg, konstaterar han.
Vad gör du när du inte arbetar?
– Jag åker gärna mc. Det är bra för balansen. I sommar ska jag åka upp till HD-träffen i Mora. Jag ska tälta.
Utlandsresor är ett annat intresse, allra helst till Italien.
– Vi är fem gubbar som åker till Italien vartannat år, väl pålästa och förberedda, och tittar på intressant arkitektur. Marie, min sambo, gillar att vandra och lurar med mig på vandringsresor.
Språkfrågor intresserar också och han missar sällan Språket i P1.
– Jag har en svaghet: Jag är språkpolis. Jag blir irriterad när folk gör sig märkvärdiga och skriver byggnation när de menar bygge.
Efter 19 år i det vackra, gamla missionshuset i Bjäsäter flyttade Bengt och Marie för några år sedan in till Ljungsbro.
– Man ska flytta medan man kan. Jag trivs i Ljungsbro, det är kanonfin arkitektur där med Fraenkels hus. Och det är ju väldigt praktiskt att ha affär, vårdcentral och apotek på promenadavstånd.
2011 fick Bengt Häger Cnattingiuspriset för sina insatser. Juryns motivering får avsluta den här texten:
"För sina djupa kunskaper om och stora engagemang för bevarandet av Östergötlands kulturarv, framför allt dess byggnader, samt för sin stora entusiasm att vidareförmedla sitt vetande. Förmedlandet har ibland tagit sig uttryck i mer okonventionella former, som till exempel när länsantikvarien som motorcykelburen guide i TV visade runt bland östgötska hus och platser. Bengt Häger har som länsantikvarie varit en synlig person som alltid stått upp och argumenterat för kulturmiljövårdens bästa."