Barbro Àr en energisk, entusiastisk mÀnniska och det Àr svÄrt att förstÄ att hon ska fylla 80 i Är. Dialekten Àr tydligt nÀrkingsk men dÀr finns ocksÄ nÄgot annat.
â SvartĂ„, nĂ€ra Degerfors, sĂ€ger hon nĂ€r jag frĂ„gar var första barndomshemmet stod.
Just det, den dialekten Àr lite speciell.
Barbro har sedan bott i Fjugesta och i Ărebro men kom till Vadstena för 30 Ă„r sedan, lockad av kĂ€rleken.
Hon berĂ€ttar att hon ganska nyligen var pĂ„ vĂ€g att flytta tillbaka till Ărebro men att flyttplanen sprack nĂ€r det speciella Ă€ldreboende hon siktade pĂ„ hade för fĂ„ intresseanmĂ€lningar. Nu blir hon nog kvar i Vadstena. Vilket bland andra teaterföreningen ska vara tacksam för.
â Det blir ju sĂ„ att jag Ă€r med överallt. Jag har svĂ„rt att förstĂ„ dem som inte gör nĂ„got alls, sĂ€ger hon.
Som yrkesverksam jobbade Barbro som utredare pĂ„ FörsĂ€kringskassan, redan nĂ€r hon bodde i NĂ€rke. NĂ€r hon kom till Ăstergötland och gifte sig med vd:n för Borghamns Sten, nu bortgĂ„ngen sedan fem Ă„r, fortsatte hon att arbeta för samma arbetsgivare, under en kort period som sjukbesökare. Hon reste runt i lĂ€net, besökte sjukskrivna och hade koll pĂ„ att de följde reglerna för sjukersĂ€ttning.
â Det var ju mest att man skulle visa sig. Men nog gĂ€llde det att kunna ta folk. Och att hitta! Jag reste runt överallt pĂ„ smĂ„vĂ€gar. Men jag fixade det. Det var ett intressant jobb.
Barbro berÀttar att hon, uppvÀxt i en bruksort som hon Àr, kÀnde igen mentaliteten hos invÄnarna i till exempel Boxholm och att det underlÀttade i kontakten med folk.
Hon var ocksÄ fackligt engagerad, i det som frÄn 1969 hette FörsÀkringsanstÀlldas Förbund och som 2002 uppgick i StatstjÀnstemannaförbundet och dÀrmed lÀmnade LO för TCO.
Barbro Àr dock socialdemokrat och partimedlem sedan lÀnge.
För 20 Är sedan gick hon i pension.
â Det var nedskĂ€rningar pĂ„ gĂ„ng dĂ„, sĂ„ jag sa till de yngre: âsĂ€g upp migâ.
SĂ„ blev det.
Men Barbro har ju inte direkt valt att vila.
Redan hemma i SvartÄ lockades hon av teater och var i 20-ÄrsÄldern pÄ turné med ett revysÀllskap frÄn orten, hörande till nykterhetsrörelsen. Barbro sjöng, dansade, agerade.
Senare satt hon i kulturnĂ€mnden i Ărebro, liksom i kommunfullmĂ€ktige och i kommunstyrelsen. Och naturligtvis var hon ordförande i Ărebro Teaterförening.
â SĂ„ fort jag kom till Vadstena tog jag ju reda pĂ„ att hĂ€r fanns en teaterförening. Jag var styrelsemedlem i ett Ă„r innan jag valdes till ordförande 1995. DĂ„varande ordföranden Göran Lindgren stöttade mig och fanns kvar i styrelsen.
Teater Ă€r inte Barbros enda passion. Hemmet Ă€r smyckat med konst, bland annat en skulptur av Richard Brixel, en vĂ€n till Barbro, vars verk kan ses pĂ„ torgen i bland annat Ărebro och Askersund.
â Och jag jobbade under lĂ„ng tid lĂ€nge och mycket med att sĂ€lja för KonstfrĂ€mjandet, berĂ€ttar hon.
Sedan lÀnge fÄr Barbro Wallgren sÀgas vara den starka profilen i Vadstena Teaterförening. Blott 1,47 lÄng och med en glad, smittande entusiasm för kultur och teater jobbar hon hÄrt för att utöka medlemsantalet i föreningen. Det ligger just nu pÄ 255, vilket gör föreningen större Àn den i Motala.
â Föreningen mĂ„ste leva vidare och vĂ€xa, en sĂ„ sĂ€rprĂ€glad kulturstad som Vadstena mĂ„ste ha en livlig teaterförening, sĂ€ger hon och tillĂ€gger att kommunen gott kunde stötta föreningen mer. Det ekonomiska anslaget ökade frĂ„n 25â000 till 30â000 i Ă„r men föreningen har ingen egen lokal. Administrationen sköts i Barbros arbetsrum, fullt av pĂ€rmar och papper.
Och det Ă€r inte lĂ€tt att fĂ„ med unga mĂ€nniskor pĂ„ tĂ„get. Vi talar ocksĂ„ om det svĂ„rbegripliga att kultur i allmĂ€nhet och kanske i synnerhet teater tycks vara en angelĂ€genhet för mest kvinnor. âKulturtanternaâ.
â Ja, jag har funderat mycket pĂ„ det dĂ€r men jag vet inte varför mĂ€nnen Ă€r sĂ„ svĂ„ra att fĂ„ med. Det Ă€r egentligen obegripligt.
En annan stötesten för en teaterförening Ă€r att folk som Ă€ndĂ„ gĂ„r pĂ„ förestĂ€llningarna gĂ€rna âvill ha nĂ„got lĂ€ttare. Vi vill ha roligt pĂ„ teaternâ, sĂ€ger mĂ„nga. Barbro förstĂ„r det menâŠ
â Det mĂ„ste vara svĂ„rt ocksĂ„. Livet Ă€r ju svĂ„rt! Man ska fĂ„ med sig nĂ„got att tĂ€nka pĂ„ efter ett teaterbesök.
Barbro berÀttar om smÀllar hon har tagit i sitt liv. SvÄra hÀndelser, och de har gjort henne starkare.
Musik Àr en annan del av Barbro Wallgrens liv. Hon sjunger i kör i Vadstena och varje torsdag besöker hon ett demensboende och sprider glÀdje med lite solosÄng à capella vid fikabordet.
Och sĂ„ blir det ju teaterresor till andra stĂ€der, till Dramaten i Stockholm, till exempel. Just nu Ă€r hon nyfiken pĂ„ Lars NorĂ©ns âAndanteâ pĂ„ Dramatens Lilla scen, ett slags mĂ€ssa om Ă„ldrandet och en hyllning till livet och mĂ€nniskan.
Skulle nog ge Barbro nÄgot att ta med sig ut ur salongen.