Viveka Bryntse från Borensberg har arbetat inom äldreomsorgen i mer än 40 år och ser tillbaka på ett system som hon både hyllar och stundtals är orolig inför.
– Det var när makthavare började se pengar i stället för människor som problemen tog fart på riktigt, säger Viveka.
Hon är född i Stockholm men har bott i Borensberg sen 1995 tillsammans med sin man och tre söner. Hennes karriär inom hemtjänsten och vården inleddes när hon som 19-åring började hjälpa en äldre bekant.
– Jag insåg ganska snabbt att jag gillar att hjälpa människor i vardagen.
Efter en tid inom äldrevården i Stockholm bar familjens flyttlass vidare till Borensberg då Vivekas man Nore fått anställning som lokförare i Linköping.
– Även om vi flyttade ner med tre söner, varav en fortfarande var spädbarn, var det inget som skrämde mig.
Efter föräldraledigheten insåg Viveka snabbt problemen med att både hon och Nore hade obekväma arbetstider.
– Jag började studera till apotekstekniker på distans, men efter avslutade studier var det relativt svårt att få arbete. De jobberbjudanden jag fick innebar långa resor och ett större tidspussel för att hinna med hem och barn.
När Viveka fick ett anställningserbjudande på hemtjänsten i Borensberg valde hon att fortsätta inom äldreomsorgen.
– Många reagerade och frågade varför jag jobbar med äldre när jag har möjlighet att göra något annat. Det stör mig att människor kan se yrket som en sorts andrahandsval och inte något som man verkligen kan brinna för.
Vad tycker du är det bästa med att jobba inom äldreomsorgen?
– Att få träffa de äldre, de ger så mycket tillbaka och det finns alltid något att prata om. Jag gillar kontakten med både brukarna och deras anhöriga, om de har några.
Viveka önskar att personalen skulle få mer tid till socialt umgänge med de äldre som saknar familj.
– Det finns äldre som inte kan ta sig ut själva i samhället, den enda sociala kontakt de har är med oss. Därför känns det stundtals inhumant att som personal behöva hålla koll på hur många minuter de har rätt till. Så var det inte när jag började inom äldreomsorgen.
Upplever du det som det svåraste i ditt arbete?
– Delvis, även om det finns mycket positivt med yrket finns det också saker som är negativa. Vi har ett tufft arbetsschema med lite chans till återhämtning och därför orkar inte många arbeta heltid.
– Nu är mina barn vuxna och jag har lättare att kunna vila hemma än exempelvis de som har småbarn eller kanske är ensamstående.
Hon förklarar att hon gärna ser en förändring så det underlättar för småbarnsföräldrar inom yrket.
– Tidigare var det funktionellt för dem med barn att arbeta inom vård och omsorg. Det var tufft även när jag började, men tidspressen som finns nu är mer påtaglig. Förr hade vi mer tid för varje boende.
Känner du en oro inför att själv bli gammal?
– Nej, inte över att just bli gammal, men om man på det blir sjuk ser jag ett större problem med att dagens omsorg och sjukvård som är så minutstyrd. Jag är nu 64 år och mer nervös över pensionen. Jag tänker jobba i två år till och vill inte sluta arbeta med de äldre än, säger Viveka.